Jag kommer ner till stationen träffar kompisen som hälsar mig med ett fast handslag. Vi kastar ett öga på ljustavlan med avgångar och konstaterar att idag finns det två avgångar samtidigt till Geneve, för det är bilmässa och det är förståss några hundra extra människor som skall till Geneve en sådan dag. Naturligt vis åker vi tåg till bilmässan för det ändå det tryggaste, bekvämaste och flexiblaste sättet att resa 300 kilometer. Inte har vi bestämmt oss för exakt när vi vill hem men med avgångar varje timma så är det inte något större problem.
Så långt så väl men när jag kommer hem till fosterlandet Sverige så finns det saker som stör mina cirklar. Här kan jag nämligen inte bara köpa en biljett och hoppas på att kollektivtrafiken tar mig från A till B. Nä här måste man antagligen ha platsbiljett eftersom tågen är fulla bortom den punkt där det egentligen är bekvämt för passagerarna. Eftersom tågen är fulla gör man passagerarna en tjänst genom att sälja platsbiljetter men egentligen så är nog det grundläggande problemet att tågen är för fulla. Om tågen hade en utlastning på säg 50% så vågar jag påstå att passagerare föredrar att åka reservationslöst. Det ger mer flexibilitet och man slipper argumentera med medresenärer som ändå har satt sig på den reserverade platsen.
Nästa mangel är systemet med utbudsbaserade priser. Återigen inskränker det kollektivtrafikens främsta konkurrensmedel i from av enkelhet och flexibilitet. Det inskränker flexibiliteten därför att man inte längre utan vidare kan åka med en annan avgång. Det inskränker enkelheten eftersom jag nu måste planera mitt resande långt i förväg för att optimera mina kostnader. Utbudsbaserade priser är logiska om man har latent överbesatta tåg och underkapacietet. Om kapaciteten motsvarade efterfrågan så finns inte behovet. Det är ligger i trafikutövarens kompetens att anpassa kapaciteten till efterfrågan. Man kan exempelvis fara med kortare tåg på normaldagar som förlängs när det behöves mer kapacitet. Eller man kan sätta in extra tåg. Allt detta förutsätter dock att man planerar för en viss redundans i infrastrukturen. Detta låter som en drömvärd i ett svenskt perspektiv men tittar man utomlands så fungerar det.
Tills sist kommer vi till det dummaste av allt. På en given sträcka kan man inte fritt välja vilken avgång man vill. Detta eftersom som man överlåtit driften på olika trafikutövare som sinsemellan inte erkänner varandras biljetter. Om man missar en avgång så kan man inte utan vidare ta nästa tåg som går i rätt riktning. Med all respekt för att man har goda intentioner med att släppa in konkurrens på spåren men det skall förståss inte tillåtas gå ut över passagerarna. En biljett för alla tack.
Vad är det då som jag föreslår? Jag föreslår en biljett för alla resor med kollektivtrafiken. Den må vara blå eller röd eller levereras till din mobil men det viktiga är att den erkänns av alla trafikutövare från SJ till T-Banan. Jag vill kunna gå in på på en internet tjänst fråga efter nästa förbindelse från Akalla till Sveg och köpa en färdbiljett direkt om jag har lust. För att detta skall fungera så borde man införa en landsomfattande taxa för passagerarna på 1 krona per kilometer eller 100 kronor per timme. Sen kan trafikutövarna bjuda över eller bjuda under varandra för att få utföra trafiken på en given sträcka. Om man tar Malmö-Göteborg som exempel så är det ca 300 kilometer så passagerarna skulle betala ca 300 kronor som tillfaller trafikutövaren. Trafikutövaren kan vid anbudsförfarandet erbuda sig att utföra trafiken mot ytterligare 10 kronor per kilometer eller dom kan erbjudea sig att betala 15 kronor till banverket per passagerare på sträckan. Trafikutövaren måste genom kontroller eller statistiska metoder bekräfta hur många resenärer dom har haft, så att kostnaderna i efterhand baseras på faktiska passagerare och inte på antalet sålda biljetter. På det sätter kan resenärer fritt välja ressätt samtidigt som man kan öppna för fler trafikutövare.
Är det här en liberal politik? Jag skulle påstå det. Liberal politik och valfrihet skall erbjuda ett mervärde till brukare och medborgare. Med det nuvarande systemet med konkurrens på spåren är det inte fallet, det leder tvärt om till lägre servicenivå. Om man skall vinna respekt och stöd hos medborgarna för framtida privatiseringsprojekt så måste man visa att det leder till bättre service.
SvD: S Vill återreglera delar av SJ
SvD: Presskonferens om satsningar på infrastrukrtur
SvD: Adelsohn tvingas sluta på SJ
Adelsohn: rätt satsning - men alldeles för lite
DN: Oppositionen vill stoppa avreglering
DN: Drömmen om marknaden drev SJ till ruinens brant
DN: Trafikverket nöjt med regeringens besked
DN: 800 miljoner kronor extra till järnvägarna
DN: Regeringen vill satsa mer på järnvägen
DN: Alliansen presenterar tågsatsning
DN: Regeringen byter ut Ulf Adelsohn
GP: Regeringen byter ut Adelsohn
GP: Regeringen byter ut Adelsohn
GP: Adelsohn fick sparken
GP: 800 miljoner extra till järnvägarna
GP: Fem frågor till GP:s Ulf Nyström
GP: En lekstuga för okunniga
Fler privata aktörer i tågtrafiken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar