Varning Bildt

Hörde Carl Bildt uttala sig i radion om beslutet att motsätta sig att exportförbud mot telekomutrustning inkluderas i sanktionerna mot Syrien.

Fritt ur minnet så sa han bland annat att Svenska företag inte levererat avlyssningsutrustning.

Man bör betänka att även västliga stater och demokratier brukar a lagkrav på att man skall kunna genomföra avlyssning telekomsystemen. Den lagstiftningen gäller telekombolagen som rimligtvis inluderar kraven i sina specifikationer när dom upphandlar telekomutrustning. Det låter därför osannolikt att utrustning som levereras av Ericsson inte innehåller något sorts stöd för avlyssning. Om någon vidare tvivlar på det så kan man bara hänvisa till det välkända faktum att USA genom avtal förbjuder spridning av kryptrerinsverktyg som är starkare än vad USA samtycker till.

Carl Bildts uttalande, så som det uttrycktes i Radio förefaller därvid som förhastat och ogenomtänkt. I dagens artikel i SvD förefaller han a tänkt igenom sina argument en gång till. Där så hänvisar han till den betydelse som informationsteknologi och inte minst mobil teknologi har för olika demokratirörelser, ett argument som förefaller som mycket mer hållbart.

SvD: Vi går i spetsen för friheten på nätet



Fördel Juholt

Juholts version av Socialdemokraterna är så mycket mer sympatisk än föregångarversionen med Östros och Mona. Där föregångarna hade verkligt får profilfrågor och mest verkade relatera till regeringens politik (Östros reflexmässiga och besinningslösa påhopp blev tillsist löjliga) så förmår Juholt på ett träffsäkert och lättförståeligt sätt förklara socialdemokratiska värderingar, ideer och politik. Det är skönt med politiker som koncenterar sig på att artikulera sin politik istället för att ägna sig åt smutskastning.

SvD: SvD följde Håkan Juholts tal

Statsskatten lägger ett lock på lönerna

Höga skatter må inte vara den direkta orsaken att människor flyttar men kanske låga löner? Lönerna i sin tur är låga eftersom 

a) höga skatter på marginalen tar bort incitamentet att kämpa för högre löner.
b) LAS minskar incitamentet att byta  arbete vid missnöje med förhållandena
c) Facket skyddar kollektivet på bekostnad av individen.

Resultatet blir att svenska civilingenjörer inte tjänar speciellt mycket mer än människor med motsvarande kompetens i Kina eller Indien. Ett annat resultat är att Sverige över åren har världens bästa börs. Pengarnan går i Saltsjöbadsandans Sverige till kapitalägarna och arbetskraften söker lyckan någon annanstans.

Begåvningarna har borjat fly skatterna

LUF och CUF borde se om sitt eget hus

Leo Pierini, CUF, och Jonatan Macznik, LUF hävdar i SvD att 'Alliansregeringen måste ha en migrationsminister som står upp för frihet och rätten till skydd, och som inte ser flyktingar som ekonomiska belastningar, utan som en resurs och möjlighet för det svenska
samhället.'

Problemet är ju att man levererar inte på löftet att invandringen skall bli en ekonomisk tillgång. Det kan bara infrias när man ställer krav på självförsörjning före anhöriginvandring. Antagligen krävs det betydande lättnader i arbetsrätten också.

Migrationspolitiken kan aldrig komma rätt så länge politiker kostar på sig att kasta ur sig floskler komplett utan förankring i verkligheten och utan att ta ansvar för helheten i det man gör. Om Leo Pierini verkligen ville göra något för att gynna en generös och liberal migrationspolitik så borde han ta nästa tillfälle i akt att prata med Anni Löf om att stå upp för kravet att avskaffa LAS.

Man kan ha åsikter om detaljerna i Billströms politik, men han står upp och argumenterar för det han gör och möjliggör därmed en transparens i politiken som tidigare inte varit möjlig i Sverige.

En hit en dit

Sveriges Radios program Konflikt tog senast upp themat cirkulär migration. Det hade varit roligt om man hade tagit sig an fenomenet i en mer positiv anda. Det finns många möjligtheter i arbetskraftinvandring, eller cirkulär migration som det nu börjar kallas. En given fördel är att man får så att säga integrationen gratis eftersom bara dom som lyckas behålla jobbet får stanna. Det gör ju att dom invandrare som finns också i någon mån är integrerade, a priori. Vidare så är arbetskraftsinvandringen ofta en brobryggare för att skaffa möjligheter för arbete även för asylinvandrare. Det som händer när man har en stor andel arbetskraftsinvandring är att utlänningar i många brancher och arbetsplatser blir en normalitet. Det skapar möjligheter även för dom som har politisk asyl.

En sida av arbetskraftsinvandringen är att för att ha en generös arbetsmarknadspolitik så förutsätter det att man inte kan ge människro livstidsgarantier bara för att dom en gång skaffar ett jobb i Sverige. För att ekvationen skall gå ihop så måste det finnas ett samanhang mellan hur länge man jobbar och dom förmåner som man kan tillgodoräkna sig i förmånssystemen. Det gäller sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring men även exempelvis tillgången till skolundervisning för barnen.

Med arbetskraftsinvandring följer oundvikligen att någon måste flytta tillbaka när det inte finns jobb. Det kan även gälla barnfamiljer med barn i skolåldern. I det sammanhanget måste man sluta diskreditera utländska skolor och se en tid i skolan i Sverige som något som kompletterar skolan utomlands.

Eftersom jag är speciellt insatt i förhållandena i Schweiz så kan jag nämna att Schweiz erbjuder som ett av fåtal länder möjligheten att söka om asyl på landets ambassader. Att landet inte översvämmas av ansökningar har kanske att göra med att man har en politik som är grundad på en betydligt mer öppen debatt om på vilka villkor man erbjuder asylrätt. Det kanske man skall komma ihåg när man i Sverige rapporterar om framgångarna för partiet SVP som ofta jämförs med SD i Sverige. Jag har gjort några stickprov i statistiken och kommit fram till att Schweiz i många fall behandlar ungefär dubbelt så många asylansökningar som i Sverige och i slutändan tar länderna emot lika många asylsökande (skiljer sig naturligtvis mycket från år-år och land-land). Till sist så har Schweiz utöver asylinvandring en arbetskraftsinvandring som överstiger asylinvandringen i antal.

Ekot: Invandringskritiskt parti störst inför Schweiz-val

Fördel Bildt

Olika aktörer försöker i dagsläget att utnyttja två journalisters utsatta läga i Etiopien för att i frågasätta regeringen och utrikesminister Carl Bildt. Egentligen tycker jag att verksamheten är så låg att jag funderar på om jag ens vill kommentera på saken. Skall ändå passa på att säga att allt jag hör är att Carl Bildt är en uppskattad som en kompetent chef av sina medarbetare på utrikesdepartementet. Han har som få svenskar idag erfarenhet av både regeringsarbete och internationellt arbete. Tiden i Lundin Oil har rimiligtvis erbjudit insikter från näringslivet som kompletterar dom erfarenheter som Carl har från det politiska livet. Att det i detta läget rör sig om en region där Lundin Oil varit verksamt är väl bara bra.

En jämförelse med andra länder ger vid handen att tvärt emot vad många kommentatörer verkar vilja tro så omger sig många diktatorer med ett struktur av lagliga instutioner och myndigheter. Inte ens diktatorer vill stå upp själv för alla beslut. Det är därför naivt att tro att man kan köpa svenska journalister fria utan vidare. Om påtryckningar har en inverkan så kommer ändå aktörerna se till att saker och ting ser ut att ha en laglig ram. Det kan ta tid.

SvD: Kritiken mot Bildt är helt utan substans
SvD: Nytt uppehåll i Etiopienrättegång
SvD: Självklart att kunna ta hjälp av en gerilla
SvD: Stor politiks betydelse i svenskrättegången
SvD: Antiterrorlag för att stoppa Journalister
SvD: Premiärministern styr med järnhand
SvD: Bildt vill ligga lågt om fängslade
AB: Svenskarna i rätten: Vi är oskyldiga
AB: Arbetar alltid under rädsla
AB: Vem frågar nu om Lundin Petroleum
AB: Åtalet strider mot internationell rätt
AB: De var vid förhållandevis gott mod
AB: Nya uppgifter om Bildt
Expressen: Lundin-bolag var aktivt i Etiopien
Expressen: Rent hyckleri från Bildts sida
Expressen: Jag har svårt att se hur frågorna hänger ihop

Differentiering av löner på rätt ställe

Ronny Siggelin, VD för Maxkompetens skriver i SvD 'Den extra kompetens som unga skulle få genom mer utbildning ärtroligtvis inte den som arbetsmarknaden eftersträvar sett till dagensutbildningssystem'.

Den rådande rotationen mellan utbildningar och åtgärder och själva
synsättet där utbildningar ses som en arbetsmarknadsåtgärd är själva
roten till problemet med ungdomsarbetslösheten. Man måste komma till ett
synsätt där utbildning som en investering där varje timme och varje
krona satsad på utbildning måste betala sig. Lösningen är mer
praxisnära, mer arbetslivsorienterade utbildningar där
regeringspartiernas förslag om lärlingsutbildnignar är ett mycket
lovande förslag.

I det sammanhanget kan det vara interessant att även fundera på
lönesättningen för ungdomar eller människor utan arbetslivserfarenhet.
Jag är säker på att lönerna för exempelvis restauranganställda och
vårdbiträden redan är marknadsorienterade oavsett om dom är unga eller
gamla. Däremot kan man ställa sig frågan om det samma gäller i
exempelvis tekniska yrken där erfarenhet är betydligt mer utslagsgivande
för prestationen. Det kan vara värt att ge lärlingsjobben en chans genom
att acceptera att man där har lite lägre löner mot att man erbjuds
anställningstrygghet för lärlingsperioden.

SvD: Lägre löner för unga ger inga jobb

Ambitionen mer reglering och mer politiskt inflytande sammlar oppositionen

Socialdemokraterna och vänsterpartiet har i samband med en tv-debatt väckt frågan om dom skall sorteras ihop med sverigedemokraterna eller inte. Själv har jag efter att ha tittat på partiernas budskap slutat dela in partierna i vänster och höger. Den viktiga skiljelinjen i svensk poltik går mellan dom partier som tror på mer politik och mer reglering och som följer en liberal ideologi. Var sverigedemokraterna då räknas får var och en bedöma själv.

SvD: Rätt av S och V att
hoppa av debatten

SvD: S och V hoppar av partiledardebatt: handlar inte om att vinna
SvD: SVT ville ha en skriftlig motivering av S
SvD: Juholt hoppar av partiledardebatt
DN: Åkesson mycket förvånad
DN: Avhopp från debatt var det enda rätta
DN: Sandlådefasoner
DN: Vill inte stå bredvid SD

Demokratiska rättigheter grunden för medborgarskapet

Låt mig säga det på en gång. Man kommer till ett svenskt medborgarskap alldeles för snabbt.

Att skaffa ett nytt medborgarskap, ett svenskt medborgarskap, innebär att man i dom flesta fall går in i en livslång relation med det nya landet. Det är inget beslut som man skall fatta lättvindligt, varken från Sveriges sida eller från våra nya medborgare. Det visar sig bland annat i att allt för många nya medborgare gör sig skyldiga till krimminella handlingar och därmed visar att dom antingen inte vill eller inte kan vara nyttiga medborgare i sitt nya samhälle.

Till det kommer att arbetskraften blir allt mer rörlig. Allt fler människor jobbar en period här, en period där. Avsikten är ofta att skaffa sig nya erfarenheter, försörja sig, kanske spara lite eller skicka hem lite pengar till familjen. I en framtid, och det är en framtid jag välkommnar, där arbetskraften är rörlig mellan staterna, så framstår det som orimligt att man skall bli medborgare i varje land där man bott i mer än 2-3 år. Tvärt om så bör sociala rättigheter följa med anställningen. Dationella staterna, där man är medborgare, bör bara vara en garant i absolut nödfall. När dom sociala rättigheterna följer med anställningen så blir medborgarskapet rätt meningslöst. Man kan även se det tvärt om - i en framtid med en rörlig arbetskraft så blir det omöjligt för staterna att garantera sociala rättigheter i större utsträckning än dom kan attrahera ny arbetskraft. Om det finns en missmatch mellan tillgången på arbetskraft och dom garantier som man ger så går ekvationen någon gång inte ihop. Början till den utvecklingen ser man redan i Sverige.

När är det då lämpligt att ansöka om medborgarskap, respektive när skall man garantera ett nytt medborgarskap? En aspekt är om man har familj, framförallt barn, i det nya landet. Genom familjen eller barnen skapar man en relation med det nya landet som kan antas vara livet ut. En annan aspekt är att om sociala rättigheter garanteras via anställningen så är rösträtten den kvarvarande rättigheter som man förvärvar via medborgarskapet. Medborgarskapet handlar i förlängningen om demokrati. Dom som bor och verkar i landen måste garanteras demokratiska rättiheter, eller man riskerar i förlängningen den sociala samanhållningen.

Så när kan man ta vara på sina demokratiska rättigheter? Om jag talar efter egen erfarenhet så tar det ett tag. Jag är politiskt interesserad. Jag talar språket i mitt nya land och köper tidningen minst en gång i veckan. Ända så har det tagit minst 6 år innan jag på ett relevant sätt kunde differentiera dom olika politiska partier som är representerade i Riksdagen. Det tog något liknande innan jag mer ingående förstod landets konstitution. Därför säger jag att 6 år ser jag som ett minimum för att man skall garanteras medborgarskap och det är inte orelevant att genomföra tester för att se till att folk har elementära kunskaper om det nya landet.

Får bakläxa för förslag om utvisning
DN: Repalu (s) vill utvisa medborgare
Kvp Expressen: Reepalu vill utvisa fler kriminella
Skånskan: Reepalu vill utvisa fler kriminella

Människan lever inte av bröd allena!

Ibland ifrågasätts biobränslen med motivet att det tar mark i anspråk som behövs för att producera mat. Lika mycket som man förstår själva grundkonflikten lika mycket känns det som att perspektivet riskerar att bli lite för snävt. Det är ju nämligen rätt mycket som vi skulle avstå från om vi bara skulle prioritera matproduktion över alla andra behov.  

Perspektivet måste ju vara att alla som föds på jorden skall kunna leva med en dräglig standard. Dit hör mat på bordet, tillgång till hälso och sjukvård och utbildning. Att alla skall ha en egen bil hoppas i vart fall inte jag på men något behov av transporter får man dock acceptera. Målsättningen kan inte vara att människor skall födas till en värld där dom precis kan tillgodogöra sitt dagliga kaloribehov med matolja. Människan har förvisso levt så i århundanden, men det är inget som vi önskar oss tillbaka. Därför måste iden vara att människor inte skall födas till fattigdom, och för oss som är födda med mer materialla resurser så måste vi veta att hushålla med dem på ett intelligent sätt. Att generellt säga nej till biobränslen pekar i en annan riktning.

SvD:  Matolja ska inte användas som drivmedel

En relevant kulturpolitik

Svenska akademins preferens för författare obetydliga för den bredare allmänheten är tyvärr symtomatiskt för dom som gärna gör sig till företrädare för kulturen i Sverige. Kulturen i Sverige, och inte minst hur den uppfattas, skulle behöva en revolution. Politiken kan där spela en avgörande roll, främst genom att dra sig tillbaka och spela en mer underordnad roll. Idrotten kan där tjäna som förebild.

Kristdemokraterna formulerade med sin devis 'verklighetens folk' problemet. Misslyckades i stor utsträckning dock med att plocka upp tråden och erbjuda folk ett alternativ. Hur måste då en liberal kulturpolitik se ut?

Det avgörande problemet med den rådande ordningen är varför det för huvud taget finns politisk styrning av kulturutbudet. Det skulle vara bättre om man koncentrerade sig på att möjligöra kulturutövande hellre än att direkt styra över utbudet. Man bör till exempel garantera att skolelever får en grundläggande introduktion till kultur. Man bör se till att talanger kan gå en utbildning med konstnärliga inslag. Man gör ställa lokaler till förfogande på gynsamma villkor.

En lämplig modell borde vara idrotten. Alla skolelever har några timmar idrott i veckan. Dom som är intresserade kan deltaga i föreningsidrott eller till och med ett idrottsgymnasium. Man tillhandahåller arenor där dom bästa och mest framgångsrika lagen kan spela. Samtidigt finns ett erkännande av att alla inte når toppen och i något läge skiljs ut för att ta upp en mer normal karriär. På det sättet borde man få ett levande och mer dynamiskt kulturliv som involverar en större del av sämhället.

Framför allt motsvarar den här modellen bättre liberala ideal där staten är en facilitator men där staten inte direkt involverar sig i utövandet.

DN: Hos Tranströmer kl 12.57
DN: DN:s Marcus Boldemann på plats
DN: Väldigt förvånande
DN: Tranströmer om Tranströmer
DN: Är Tranströmer en värdig pristagare
DN: Vad handlar hans poesi om?
DN: Om livet efter stroken
DN:s Björn Wiman
DN: Värdspressen om svenska pristagaren
DN: Pristagaren kan ha läckt ut i förväg
DN: Premiär för Tranströmer-pjäs i morgon
SvD: Kaj Schueler
SvD: Kulturministern: jag är så glad
GP: Nobelpriset till Tranströmer
GP: Fem frågor till Mikael van Reis
SvD: Revolutionen som kom av sig

Svagt beslut om ersättning till omhändertagna barn

Förslaget om ersättning till omhändertagna barn framstår som mycket dåligt underbyggt. Som väljare förväntar man sig att besluten om omhändertagande togs efter den tiden bästa kunskap. Att då komma och kräva att dagens skattebetalare skall ställa upp med ersättning framstår som helt oegentligt. Dessutom är hela principen med pengar som plåster på såren helt felriktad och ger felaktiga incitament. Om det har varit felförhållanden så bör det regleras i domstol och skyldiga skall straffas. Ekonomisk ersättning är bara relevant där det har uppstått en ekonomisk skada.

Vidare visar händelseförloppet en en gång på en problem i det parlamentariska systemet i Sverige. Det visar på en oansvarig opposition som bara ser sin roll i att i varje läge undergräva regeringens arbete och som vägrar ta ansvar för landets framtid. Den visar även på en omogen journalistkår som med få undantag väljer att föra fram enkla budskap. Budskap där mer pengar till alla och allt och mer politikermakt alltid är lösningen på varje problem.

Det enda positiva i dagens överenskommelse är att den visar att väljarnas val i riksdagsvalet ger utslag och man får hoppas att dom kräver ansvar i kommande val.

DN: Vanvårdade fosterbarn får ersättning
DN: Det är fantastiskt och helt otroligt
DN: Övergrepp mot fosterbarn
DN: Skakande vittnesmål från fosterbarn
SvD: Minister tar halvt steg bakåt om fosterbarn
SvD: Regeringen backar om ersättning

SvD: Möte om pengar till fosterbarn
SvD: Minister avstår träff om fosterbarn
SvD: Larsson vill driva på för fosterbarn
GP: Vanvårdade fosterbarn får ersättning

A true Swede eller bara en kålrot?

Till ansvarig utgivare för Kvart i fem ekot 15:45 11 September 2009.

I dagens nyheter som jag precis absolverat per webben så hörde jag att
några Svenskar blivit gripna i Pakistan. På bilderna ser dom inte
speciellt svenska ut. Hur är läget egentligen, har man frågat
personerna om dom uppfattar sig som svenska? Vem anser att dom är
svenskar? Ekots korrespondent? Enligt er webbsida är dom svenska
medborgare. Jag förutsätter att det är ett faktum som kan vederläggas
och därför förtjänar att publicerars.

Bara som bakrund är jag själv utlandsbosatt, svensk medborgare och
uppfattar mig som svensk. Jag har permanent uppehållstillstånd sedan
åtta år i mitt nya land. Jag identiferar mig mycket även med mitt nya
land och kommer om ca 4 år kunna ansöka om medborgarskap här. Min
sambo är uppvuxen här, har medborgarskap här men kommer ursprungligen
från Serbien. Hemma pratar vi Serbiska, Schweizertyska och Svenska. Om
jag är svensk eller inte uppfattar jag som en identitetsfråga som Ekot
inte skall lägga sig i. I den händelse något händer mig som förtjänar
ekots uppmärksamhet så betackar jag mig för spekulationer rörande min
nationalla identitet. Om jag uppfattar mig som Svensk eller Schweizare
angår Ekot ungefär lika mycket som min partipolitiska tillhörighet,
min religon eller vilket fotbollslag jag hejar på. Jag är svensk
medborgare, det kan ni publisera. Var snälla och håll er till fakta.

Slutstrid i Abidjan svenska dödad
SvD: Depardieu förnekar skatteflykt

Ett annat perpektiv, så skriver utländsk press

Ett annat perpektiv, så skriver utländsk press.

NZZ, Neue Zürcher Zeitung 3.7.2011.

"Ophelia skall vid förhören ljugit flera gånger. Ett första tecken att det inte stod helt rätt till i invandrarinnans omgivning levererade 'Blake Diallo'. Ägaren till 'Cafe 2115' i Harlem, i vilket kvinnan ofta var gäst, höll efter häktningen av Strauss-Kahn en presskonferens där han betecknade hotelstäderskan som sin syster. Han tillbakavisade förmodanden om att hon kunde vara förvecklad i en försvärjning för att störta Strauss-Kahn - Han hade efter händelsen först fått förklara för henne vem Strauss-Kahn var. Den franska tidningen Le Monde fann ut att Dialo är från Senegal och inte från Guinea. Inte heller är han släkt med hotellstäderskan. Han försvarar sig med att han har kallat henne syster för det är vad han kallar alla afrikaner. "
..

"Ännu svårare att för blir fallet om tilltror uppgifter från 'New York Times'. Enligt dem ska afrikanskan dagen efter händelsen i ett inspelat samtal med en fånge, som handlade med droger, samtalat över fördelarna med ett åtal gentemot Struass-Kahn. Utöver det så har kvinnan, som uppgett att hon bara äger en mobiltelefon varje månad ha betalat mobiltelefonräkningar på flera hundra dollar för fem telefoner. Vidare har man på hennes konton hittat betalningar som väcker misstankar om pengatvätt. "
..

"Trovärdigheten undergrävd. I ett brev till rätten listar statsåklagaren upp flera fall där hotelstäderskan inte har sagt sanningen:

- Kvinnan har gjort sin asylansökan enligt anvisningar från ett kasettband, grunderna för flykten från Guinea var påhittade.

- Gentemot utredarna höll hon två gånger fast vid att hon i hemlandet våldtagits av Soldater. Senare medgav hon att det inte var sant.

- I sin deklaration uppgav afrikanskan att två barn var beroende av hennes inkomst. Hon har emellertid bara en sextonårig dotter.

- Till att börja med har hon uppgivit att hon efter mötet med Strauss-Kahn flytt ur Hotelsuiten och alarmerat hotellets personal. Nu visar det sig att hon först städade ett annat rum och därefter återvände till Strauss-Kahns rum innan hon anmälde händelsen.

- .."

SvD: Släppt Strauss-Kahn gick på krogen
Strauss-Kahn släppt
SvD: Därför får Struass-Kahn ny borgensförhandling
SvD: Åtalet mo Strauss-Kahn nära kollaps
DN: Släppt Strauss-Kahn gick på krogen
DN: Strauss-Kahn släpps
DN: Strauss-Kahn inför rätten igen
Åtalet mot Strauss-Kahn när kollaps

Rätten till rörlighet, att resa bo och arbeta i EU

JO har idag kritiserat polisen för att den utvisat tiggare i Stockholm. Själv har jag alltid tolkat det fria rörligheten som en rätt till arbete i olika EU-länder. Det kan ju vara intressant att se vad reglerna egentligen är så jag skall citera några EU-sidor.

Det framgår att i grunden har jag fel. Man får nämligen stanna upp till 3 månader utan speciellt skäl. Jag förmodar att man sedan kan resa in och ut igen för att påbörja en ny 3-månaders period. Däremot är reglerna i överigt ganska tydliga på att man avser fri rörlighet för den som har ett arbete, och om inte det, för den som har tillräckliga medel för att försörja sig själv.

Här framgår att rättigheterna inte är begränsade till arbete, det heter nämligen att

Rätten att resa bo och arbeta i EU


Om man vistas i ett annat EU-land i högst tre månader krävs bara att man har ett giltigt ID-kort eller pass. För längre tid krävs

- att man är anställd eller har eget företag, eller
- att man är inskriven vid skola/universitet för utbildning, även
yrkesutbildning, eller
- att man har tillräckligt god ekonomi för sig och sin familj och har
heltäckande sjukförsäkring i värdlandet.


Rätten att bo i EU


Om du är anställd i ett EU-land har du också rätt att bo där. Arbetssökande får också stanna i landet under tiden som de söker jobb


Fri rörlighet för EU-medborgare


Häravhandlas återigen grunläggande rättigheter, som,


  • söka jobb i ett annat EU-land

  • arbeta där utan arbetstillstånd

  • bo där medan du arbetar

  • stanna kvar även när anställningen har upphört

  • behandlas på samma sätt som landets egna medborgare när det gäller tillgång till arbete, arbetsvillkor samt alla andra sociala förmåner och skatteförmåner.



Däremot poängteras en en gång att De rättigheter som beskrivs här gäller dem som utnyttjar sin rätt till fri rörlighet av arbetsskäl.

SR: JO kritiserar Stockholmspolisen

Absolut Sverige. En rejse i tavs­hedens rige

Efter att ha bläddrat i boken i bokhandeln så känner jag att det är en välbehövlig innlaga om den enorma likriktning och det navelskåderi som kännetecknar svensk debatt. För att ta ett annat exempel så var jag i helgen på fest hos en svensk/tysk kamrat, inflyttad i Sverige med 13 år för att mamman skulle kunna uppfylla sin romantiska dröm om ett litet lantbruk med en stor grad av självhushåll. Varför är detta ovanligt? Jo för att även med en stor flyktingkvot så är äkta integration så ovanligt i Sverige att man studsar när man stöter på den. Sverige är så homogent som inget annat land i världen; och då menar jag etniskt/språkligt/kulturellt ja välj vilket mått som helst (och kom inte dragande med historier om några mytologiska valloner från 1600-talet..). Invandringen är ju huvudsakligen gettoiserad i några förorter till våra tre största städer. Den dag vi kan interagera med våra närmaste grannar med öppna sinnen och utan beröringsräddsla så kan man ju ta sig an den tuffare hemläxan och integrera våra flyktingar.

SvD: Huvudlös dansk skalle
Adlibris
DN: Mikael Jalving: Absolut Sverige: En rejse i tavs­hedens rige

Sverige gratuleras till en ny Socialdemokratisk partiledare

Håkan Juholt kommer föra socialdemokratin vidare i invanda hjulspår. Det kan vi vara glada för. Regeringen behöver en opposition och den socialdemokratiska politiken innehåller vissa liberala element som är värda att lyftas fram och som inte skall ignoreras. Man tänker då exempelvis på alla skall ha samma chanser i livet, vilket bortsett från rättviseaspekten också har en utilistisk aspekt. Vissa inledande uttalanden antyder att Juholt kommer styra Socialdemokratin mot en mitten position i politiken där man kan göra uppgörelser både med höger och vänster. Med 20-25 procents väljarstöd kommer Socialdemokratin så kunna ha ett betydande inflytande. Man får för Sveriges skull hoppas att det stannar vid det.

DN: S-Kongressen minut för minut
DN: S-Kongressen
DN: Göran Persson: Juholt är en klassisk socialdemokrat
DN: Håkan Juholt
DN: S tvingas köpa grisen i säcken
SvD: Så vill S-proffilerna se Juholt tala
SvD: Juholt vald till ny S-ledare
GP: Juholt vald till ny S-ledare
GP: Jag är taggad, jag är laddad

Sverige saknar helhetstänkande i statsplaneringen

Miljöpartiet är ganska ensamma i Sverige med att på ett konsekvent och trovärdigt sätt förespråka en stadsplanering som inte exkluderar alla dom som av olika skäl, frivilligt eller ofrivilligt, väljer bort bilen. Övriga partier tänker oftast ungefär så långt som näsan räcker vilket innebär att man måste lösa problemen efter hand, som dom uppstår. Problemen kan då inte lösas alls, eller dom löses som det oftast blir, med mer bilism. Enda sättet runt detta är att planera staden så att kollektivtrafik är regeln och bilism är undantaget. Här är några måttstockar och tips att tillämpa för politiker på olika orter.

- Anlägg inget köpcentrum som inte är väl anslutet med kollektivtrafik. Om intresse uppstår, se till att kollektivtrafikfrågan är löst först. Om ny trafik behöves - se till att privata intressenter tar del i finansieringen och låt det bli ett vilkor för en ny etablering.

- Se till att nya köpcenter projekteras med kollektivresenärernas bästa för ögonen. Ofta ser man att köpcentret ligger bortom en gigantisk parkeringsplats. Detta leder till att antingen måste bussen göra en omväg över parkeringsplatsen till köpcentret eller så får kollektivresenärer en väldigt lång väg att gå över parkeringen. Gör man tvärt om och lägger köpcentret vid gatan och parkeringen på baksidan så får man en mycket bättre lösning.

- Ungefär samma sak gäller nya bostadsområden.

- Nya köpcenter eller företagsetableringar skall bara tillåtas ett begränsat antal parkeringsplatser. Inledingsvis är det rimligt om 50% av kundunderlaget, respektive anställda, har tillgång till parkeringsplats. I förlängningen skall det räcka med 10%.

Som synes finns det fler verktyg att ta till än dyra och komplicerade vägtullar och trängselavgifter. Tanken att bilen inte är regel måste dock genomsyra all stadsplanering. Ofta hör man att det är då många som ändå inte klara sig utan bilen. Javisst - så är det i dagens Sverige men just därför måste man se till att varje ny projektering som genomförs sätter en bättre standard. Det finns många som inte vill och kan använda bilen och så som städer byggs idag så är dom exkluderade från mycket av det offentliga och privata utbudet.

Förbifart Stockholm blir en valfråga 2014

Det är vägen som är målet

Utbildningsministern har en en gång hört av sig och denna gången startat en debatt om katederundervisning kontra grupparbeten. Därvid koncentreras debatten på vad som är den effektivaste undervisningsformen. Vissa poänger som framförs mot fri undervisning får anses relevanta. Exempelvis så kan nog alla som gått i skolan dra sig till minnes att fri undervisning tenderar till att aktivera dom redan aktiva eleverna medan dom mindre motiverade hamnar i bakgrunden. Man ser även att resultaten i skolan sjunkit dom senaste tjugo åren samtidigt som fria undervisningsformer har framhållits som ett ideal. Frusterade elever kommer inte till klarhet med valfriheten och avslutar inte sina studier. För fri undervisning brukar det framhållas att den förbereder eleverna bättre på arbetslivet. Så hur står det till med det? I min mening har grupparbeten lite med villkoren i arbetslivet och göra, däremot kan man lära sig lite av katederdrillen med traditionell uppföljning via prov. Jag skall förklara hur.

1. Effektivitet



I arbetslivet har ingen tid för grundliga förberedelser och har man det så är det oftast bortkastad tid eftersom ämnet för ett möte ofta hinner ändras innan det är färdigt. Det som krävs är mycket hellre en förmåga att prestera med minimala förberedelser och att greppa läget i flykten. Den skolelev som vill vara rustad för framtiden löser med fördel sina läxor på bussen eller på rasten direkt innan lektionen. Då är dessutom kunskaperna pinfärska när det är klart för drabbning.

2. Nätverkande och relationer I



En ytterligare fördel med att lösa läxorna på rasten är att man kan gör det tillsammans med kompisarna. Detta är dessutom det enda sätt som fungerar i yrkeslivet. Där är det ju så att den ide som man inte förankrat i omgivningen INNAN man går in i ett möte kan man med fördel hålla för sig själv. Cooperation är nyckelordet.

3. Nätverkande och relationer II



Den tid som man sparar på att inte förbereda sig väl, eller för den delen sitta hemma och göra läxor, skall man spendera på att underhålla sina nätverk och relationer. Nätverk och relationer är det som räddar en när bristfälliga förberedelser leder till dåliga resultat. Just det senare är svårt att överföra på skolan, men det kan ändå vara skönt att vara en i mängden när det skiter sig.

4. Vila



Även om man nätverkar så måste man hitta tillräckligt med tid till att ta igen sig. Det är viktigt att komma till plugget med ett leende på läpparna. Man måste hålla ulvarna på sin sida och inte minst bygga på sin egen framgångsmyt.

5. Respektera dig själv



Av samma anledning måste man ha en vårdad och genomtänkt yttre framtoning.

6. Förhandlingsstyrka



Om man genom psykologisk press kan få läraren ge några poäng extra, varför inte? Det finns inte rent spel, bara dåliga förlorare.

7. Fusk som framgångsprincip



I yrkeslivet är det bara resultaten som räknas. Alla lagliga medel är tillåtna, möjligen med undantag för att dra undan mattan under fötterna på kollegorna.

8. Jämlikhet



Till sist så är världen inte jämlik. Tyvärr så förhåller sig skolan och yrkeslivet där diametralt olika. Medan skolan gynnar kvinnliga egenskaper så gynnar yrkeslivet i större utsträckning manliga egenskaper. Medan man skulle önska att skolan kunde ändra på sig får att förbereda eleverna bättre på verkligheten så blir rekommendationen till eleverna helt enkelt att gilla läget.

Sammanfattningsvis kan man lära sig endel i skolan. Framgångsfaktorerna ligger emmellertid inte alltid i vad man presterar på proven, utan i hur man tar sig an vägen dit.

SvD: Mer lärarledd undervisning i skolan
DN: Dags för läraren att åter ta plats i skolans kateder
SvD: Lärarens synsätt är omodernt

Lärdomar av en atomkatastrof

Carl Bildt twittrar att Norden är en säker plats att leva på, inga jorbävningar och inga tsunamis (fritt översatt från engelskan, inget citat). Med respekt för utrikesministern så drar jag själv helt andra slutsatser från den pågående Atomolyckan i Japan. Till att börja med så tillåter jag mig att använda ordet katastrof. Förvisso är det enligt aktuella rapporter ännu inte några arbetare som har dött i olyckan. Civilbefolkningen har inte utsatts för stora stråldoser. Det saknas tillförlitliga utsägelser om effekterna på kringmiljön men ännu har inga betydande mängder radioaktivt material kunnat lämna reaktorn. Ändå så är det naturligtvis en katastrof när en potentiellt farlig industri som ett kärnkraftverk hamnar i ett sånt fatalt nödläge. Egentligen är alla avvikelser från det normala självklart oönskade och det behöver knappast förklaras varför det aktuella läget måste betraktas som ett nödläge.

För min del gör jag betraktelsen att man har en avvikande situation i Japan men man hanterar man händelsen så långt utan betydande utsläpp av radioaktivt material. Ur min synvinkel så är lärdomen av olyckan att allting är möjligt. Kärnreaktorer måste konstrueras för att vara självläkande och för att kunna släckas utan hjälp utifrån. Bara så kan man vara säker på att på ett säkert sätt kunna hantera dom sitationer som ändå kan uppstå. Olyckan i Japan lär oss att ingen teknik är så bra att i evighet håller för dom prövningar av atomtekniken som vi måste göra.

Det är nonchalant att hävda att vi kan känna oss trygga i Sverige för att vi inte har så många jordbävningar. Tvärt om så lär vi oss av katastrofen i Japan att det är svårt att förutse alla situationer som kan uppstå. Det är dags att se över konstruktionen av västvärdens atomkraftanläggningar och överväga en förnyelse med ny teknik som tar nya lärdomar i betraktande.

Carl Bildt: Twitter
DN: Japanska regeringen härdsmälta kan ha inträffat
DN: Expert: Närmaste dagarna avgörande
DN: Nedfall på väg mot Sverige
DN: Strålning kan påverka länge
DN: Anders flydde från kärnkraftsolyckan
DN: Ännu ett kylsystem nere i Japan
DN: Kärnkraften i Japan
DN: Fakta: Så graderas olyckor i Kärnkraftverk
DN: Fakta: Vad är en härdsmälta
SvD: Nya explosioner i japansk reaktor
SvD: Radioaktiva utsläpp på väg mot Sverige
SvD: Explosion väntas i tredje reaktor
SvD: Många reaktorer ligger i jordbävningszoner
SvD: Fortsatt oro för kärnkraften
SvD: Ny kärnkraftsexplosion befaras
SvD: Olyckan bevakas i realtid
SvD: Taket flög i luften på kärnkraftverket
SvD: Ovisshet bland svenskar i Japan
SvD: Problem i ännu en reaktor
SvD: Extrem radioaktivitet efter skalvet
GP: Går inte att jämföra med tjernobyl
GP: Explosion väntas i tredje reaktor
GP: Härdsmälta tros ha inträffat
GP: Ny kärnkraftsexplosion befaras

Enkelhet - kollektivtrafikens främsta konkurrensmedel

Jag kommer ner till stationen träffar kompisen som hälsar mig med ett fast handslag. Vi kastar ett öga på ljustavlan med avgångar och konstaterar att idag finns det två avgångar samtidigt till Geneve, för det är bilmässa och det är förståss några hundra extra människor som skall till Geneve en sådan dag. Naturligt vis åker vi tåg till bilmässan för det ändå det tryggaste, bekvämaste och flexiblaste sättet att resa 300 kilometer. Inte har vi bestämmt oss för exakt när vi vill hem men med avgångar varje timma så är det inte något större problem.

Så långt så väl men när jag kommer hem till fosterlandet Sverige så finns det saker som stör mina cirklar. Här kan jag nämligen inte bara köpa en biljett och hoppas på att kollektivtrafiken tar mig från A till B. Nä här måste man antagligen ha platsbiljett eftersom tågen är fulla bortom den punkt där det egentligen är bekvämt för passagerarna. Eftersom tågen är fulla gör man passagerarna en tjänst genom att sälja platsbiljetter men egentligen så är nog det grundläggande problemet att tågen är för fulla. Om tågen hade en utlastning på säg 50% så vågar jag påstå att passagerare föredrar att åka reservationslöst. Det ger mer flexibilitet och man slipper argumentera med medresenärer som ändå har satt sig på den reserverade platsen.

Nästa mangel är systemet med utbudsbaserade priser. Återigen inskränker det kollektivtrafikens främsta konkurrensmedel i from av enkelhet och flexibilitet. Det inskränker flexibiliteten därför att man inte längre utan vidare kan åka med en annan avgång. Det inskränker enkelheten eftersom jag nu måste planera mitt resande långt i förväg för att optimera mina kostnader. Utbudsbaserade priser är logiska om man har latent överbesatta tåg och underkapacietet. Om kapaciteten motsvarade efterfrågan så finns inte behovet. Det är ligger i trafikutövarens kompetens att anpassa kapaciteten till efterfrågan. Man kan exempelvis fara med kortare tåg på normaldagar som förlängs när det behöves mer kapacitet. Eller man kan sätta in extra tåg. Allt detta förutsätter dock att man planerar för en viss redundans i infrastrukturen. Detta låter som en drömvärd i ett svenskt perspektiv men tittar man utomlands så fungerar det.

Tills sist kommer vi till det dummaste av allt. På en given sträcka kan man inte fritt välja vilken avgång man vill. Detta eftersom som man överlåtit driften på olika trafikutövare som sinsemellan inte erkänner varandras biljetter. Om man missar en avgång så kan man inte utan vidare ta nästa tåg som går i rätt riktning. Med all respekt för att man har goda intentioner med att släppa in konkurrens på spåren men det skall förståss inte tillåtas gå ut över passagerarna. En biljett för alla tack.

Vad är det då som jag föreslår? Jag föreslår en biljett för alla resor med kollektivtrafiken. Den må vara blå eller röd eller levereras till din mobil men det viktiga är att den erkänns av alla trafikutövare från SJ till T-Banan. Jag vill kunna gå in på på en internet tjänst fråga efter nästa förbindelse från Akalla till Sveg och köpa en färdbiljett direkt om jag har lust. För att detta skall fungera så borde man införa en landsomfattande taxa för passagerarna på 1 krona per kilometer eller 100 kronor per timme. Sen kan trafikutövarna bjuda över eller bjuda under varandra för att få utföra trafiken på en given sträcka. Om man tar Malmö-Göteborg som exempel så är det ca 300 kilometer så passagerarna skulle betala ca 300 kronor som tillfaller trafikutövaren. Trafikutövaren kan vid anbudsförfarandet erbuda sig att utföra trafiken mot ytterligare 10 kronor per kilometer eller dom kan erbjudea sig att betala 15 kronor till banverket per passagerare på sträckan. Trafikutövaren måste genom kontroller eller statistiska metoder bekräfta hur många resenärer dom har haft, så att kostnaderna i efterhand baseras på faktiska passagerare och inte på antalet sålda biljetter. På det sätter kan resenärer fritt välja ressätt samtidigt som man kan öppna för fler trafikutövare.

Är det här en liberal politik? Jag skulle påstå det. Liberal politik och valfrihet skall erbjuda ett mervärde till brukare och medborgare. Med det nuvarande systemet med konkurrens på spåren är det inte fallet, det leder tvärt om till lägre servicenivå. Om man skall vinna respekt och stöd hos medborgarna för framtida privatiseringsprojekt så måste man visa att det leder till bättre service.

SvD: S Vill återreglera delar av SJ
SvD: Presskonferens om satsningar på infrastrukrtur
SvD: Adelsohn tvingas sluta på SJ
Adelsohn: rätt satsning - men alldeles för lite
DN: Oppositionen vill stoppa avreglering
DN: Drömmen om marknaden drev SJ till ruinens brant
DN: Trafikverket nöjt med regeringens besked
DN: 800 miljoner kronor extra till järnvägarna
DN: Regeringen vill satsa mer på järnvägen
DN: Alliansen presenterar tågsatsning
DN: Regeringen byter ut Ulf Adelsohn
GP: Regeringen byter ut Adelsohn
GP: Regeringen byter ut Adelsohn
GP: Adelsohn fick sparken
GP: 800 miljoner extra till järnvägarna
GP: Fem frågor till GP:s Ulf Nyström
GP: En lekstuga för okunniga
Fler privata aktörer i tågtrafiken

Alla vill vara ekologer

Lyssnade precis på en debatt i P1 Morgon om rovdjurspolitiken. Om man samanfattar så har man två parter som bägge bekänner sig till en ekologiskt orienterad rovdjurspolitik.

I Miljöpartiets tolkning innebär det att man vill skjuta färr djur. Man vill inte att det skall ske på licens utan i form av skyddsjakt. Samtidigt som man vill skjuta färra rovdjur vill man vill skydda näringslivet i bestämmda regioner, exempelvis renbetesområden. Man funderar över om ekonomisk kompensation kan vara ett medel. Till sist bekänner man sig till att man helst även vill skydda rådjuren.

Miljöpartiets politik kännetecknars inte i någon mening av ekologiskt tänkande. Tvärt om så lyser en jaktfientlig hållning igenom. Detta visar sig i att man underkänner fritidsjägarnas insats. Hela tiden kommer man tillbaka till att man vill ha skyddsjakt eller professionella jaktvårdare som sköter jakten. Hur detta skulle göra en skillnad för det skjutna lodjuret är en gåta. Självklart skulle det bli dyrare. Lika mycket ekonomiskt irrsinn och ekologiskt nonchalans är det naturligtvis att börja basera jakten på var det finns näringslivsintressen och inte. Detta skulle bli följen om man övergick från en jakt baserad på ekologiska faktorer till en jakt baserad på skyddsjakt.

Regeringspolitiken är att man på vetenskaplig basis räknar ut hur många djur det finns. På basis av det så bestämms en årlig jaktkvot. Jaktkvoten kan variera avsevärt från år till år men syftar till att hålla en stabil stamm. En stabil stamm har man i grunden när djuren har tillräckligt att äta och när dom inte lever så tätt att det sprids sjukdomar. Avskjutningen sker av landets jägare som mestadels jagar som en fritidssysselsättning.

Regeringens hållning framstår som rationell och ekologiskt orienterad. Man saknar däremot ett erkännande av jaktens värde som rekreation och det ekonomiska värdet av dom rådjur och älgar som kan skjutas när man håller tillbaka rovdjursstammen. Det finns inga moraliska eller etiska argument till varför man inte kan jaga och varje försök till att ifrågasätta jakten (som företeelse) bör avvisas.

SvD: Nu ska 110 lodjur skjutas
DN: 110 lodjur får fällas i år
Nu ska 110 lodjur skjutas
GP: Ingen lodjursjakt i västra götaland
GP: 110 lodjur får fällas i år

Mer koll ger ökad press på att begränsa skatteuttaget

Sverige har slutit ett nytt skatteavtal med Schweiz. Det nya avtalet ger ökade möjligheter att dra in kapitalskatt och inkomststkatt hos människor bosatta i Sverige. Schweiz är här bara en i raden av skatteparadis där vi ser nya skatteavtal.

Om det var någon som trodde annorlunda så leder detta till större press på Sverige att inte ta ut för mycket skatt. Förr fanns det en säkerhetsventil i form av olika möjligheter till skatteflykt. I det nya ekonomiska landskapet finns inte dessa kryphål mer. Då ökar istället pressen på gamla ekonomier att erbjuda så pass förmånliga villkor att man inte pressar entrapenörer och företagare till att emigrera.

Dom skatter som måste stämmas av mot förhållandena i omvärlden är framförallt skatten på kapital, skatten på räntor och (den numera avskaffade) förmögenhetsskatten. I förlängningen kan det också gälla bolagsskatt och inkomstskatt.

AfV: Schweiz bryter banksekretessen

Statligt ägande måste alltid ha ett syfte

Statligt ägande måste alltid ha ett syfte och staten skall inte fortsätta äga företag av slentrian. Det första och viktigaste skälet är att ett politiskt styrt samhälla alltid riskerar att drabbas av korrumption och att omvandlas i ett klientsamhälle. Värst drabbade är dom stater där en stor del av ekonomin drivs i statlig regi. Näraliggande exempel är Frankrike och Italien där det finns ett tydligt utbyte av människor och tjänster mellan politik och företag. Det böhöver inte vara ett problem i sig men olika tjänster förbinds ofta med olika krav och då kan det bli ett problem. Det andra problemet är att statliga företag ofta sköts sämre. Det kan bero på att man tillstätter viktiga poster efter fel kriterier eller att man jobbar efter en dold agenda som inte gynnar affärerna. Ett aktuellt exempel på det kan vara SAS som utan statligt stöd hade tvingats till antingen förbättring, nedskärning eller en strukturaffär mycket tidigare.

Statliga företag kan vara motiverade om det handlar om att förvalta tillgångar som är nationellt unika och som inte utan vidare kan dupliceras. Exempel på det kan vara järnvägsnätet där man inte utan vidare kan bygga dubbelt på mycket Järnväg eftersom det på dom flesta ställen inte skulle finnas plats. Järnvägen är ett naturligt monopol. Ett annat exempel är potentialen i våra Älvar. Eftersom statligt ägande är latent skadligt så måste det också uppfylla ett viktigt syfte.

Ett mer transparent och rättssäkert samhälle uppstår dock om man politiker ägnar sig åt att sätta spelregler för näringslivet, åt kontroll och uppföljning. Förvisso kan dom kurrumperas även där men inte lika lätt som när dom själva sitter med händerna i kassakistan. Alla politika beslut är ju offentliga medan ett (statligt-) företag fattar beslut på grundvalar som bara dom känner till.

Man kan notera att gruvnäringen, oljeindustrin och flygnäringen liknar mina tidigare exempel i from av järnvägar och vattenkraft. Där har man däremot lyckats gå fram med reglering, på senare år mestadels utan direkt statligt ägande. Man kan exemplifiera med att Ryska staten tar ut 90% skatt och avgifter på all olja som exporteras ur landet och då är större delen av oljeindustrin i privata händer. Med anpassningar av avgifterna kan man styra exploatering och utnyttjande av oljetillgångarna.

I den meningen är det bara att välkommna att svenska staten säljer aktieinnehavet i Nordea. Finansiellt saknar det förvisso nästan betydelse för staten men vart och ett av statens äganden måste ha ett syfte utöver det rent finansiella. Man skall dra sig till minnes att Nordea förstatligades som en följd av finanskrisen i början på nittiontalet. Räddningen av Nordea var bra för staten, bra för Nordea och bra för många som hade krediter hos Nordea. Det blev även en bra affär för staten som kunde stiga in när ingen annan hade pengar. Det behöver inte betyda att Staten behöver behålla Nordea i all evighet. Nu är det dags att stiga ur.

SvD: Ministern säger sitt om Nordea
SvD: Östros: Försäljningen är en dålig affär
SvD: Slut på regeringens labila ägarstyrning av Nordea
SvD: Staten säljer Nordea
SvD: Klart med Nordeaförsäljning
SvD: Klart med Nordeaförsäljning
DN: Pressmeddelande från finansdepartementet
DN: Aktieanalytiker: Försäljningen är en meningslös transaktion
DN: Thomas Östros: Att sälja Nordea onödigt och välldigt olyckligt
Tokmoderaten: STATLIGA BANKER ÄR FAKTISKT SOCIALISM
Stefan Ericsson: helt rätt minstka statligt ägande i Nordea
Thomas Böhlmark: Staten säljer Nordeaaktier - Friheten skördar sina segrar
Den hälsosamme ekonomisten: Snabba cash till vägar och järnvägar

Ett kontrakt med medborgarna

Fråga till Fredrik Reinfeldt i Sveriges Radio Studio Ett 25 Januari 2011

Jag är utvandrad till Schweiz liksom 30000 andra Svenskar. Vårt nya land
liknar Sverige i att vi har ungefär samma andel utlandsfödda i bägge
länderna. Sen så finns det en del skillnader också. Sysselsättningen
bland utrikes födda är högre än bland genomsnittsbefolkningen.
Utlandsfödda utgör 25% av arbetsstyrkan, men dom utgör 16% av
befolkningen. Utlandsfödda är har erkännt bättre utbildningsnivå än folk
i allmänhet och utlandsfödda har bärande positioner i många viktiga
instutioner och företag. Man kan nämna att hälften av läkarna på
universitetssjukhusen och hälften av alla forskare på ledande
universitet är utrikes födda.

Detta är ju bra, eller hur?

Man drar sig till minnes att Moderaterna inför 2009 års partistämma
diskuterade ett förslag om ett kontrakt för asylsökande!? Ett förslag
som jag tycker är ganska dåligt!

Men jag har ett annat kontrakt att föreslå, ett kontrakt mellan
politiker och väljare.

Politiker har i åratal lovat att invandring är bra för att det hjälper
upp sysselsättningen. Politiker har lovat att invandring hjälper till
att rätta till åldersstrukturen, eller demografin, i arbetskraften på
ett gynnsamt sätt. Politiker har lovat att invandrare inte begår brott i
högre utsträckning än andra.

Det jag gillar med ovanstående saker är ju att dom är mycket mätbara. Så
varför inte göra ett kontrakt mellan politiker, och man kan börja med
Moderaterna, där man slår fast att ovanstående mätbara mål måste uppnås
inom migrationspolitiken?

Det Schweiziska exemplet visar att det är möjligt.

Reinfeldt mötte Svenska folket
DN: Reinfeldt utfrågad i radio
GP: Reinfeldt utfrågad av Svenska folket

Kan man införa direktdemokrati i Sverige?

Fråga till Fredrik Reinfeldt i Sveriges Radio Studio Ett

Jag är utvandrad till Schweiz liksom 30000 andra Svenskar. I Schweiz har man direktdemokrati vilket man kan se påverkar det politiska
klimatet på många sätt. Man ser till exempel att politiker tvingas
fokusera mer på att uppnå lösningar över partigränserna. Alternativet är
ju att dom får sina förslag nedröstade av folket i ett senare skede. Man
ser även att politiskt och journalistiskt arbete fokuseras mer på att
göra politiska frågor begripliga eftersom folket i slutändan avgör
frågorna. Till sist så brukar man säga att politiken blir lite mindre
progressiv eftersom folk i allmänhet tenderar att vara lite mer
konservativa än politiker.

Skulle man kunna tänka sig att Moderaterna ställer sig bakom ett
införande av direktdemokrati av Schweizisk modell i Sverige?

Reinfeldt mötte Svenska folket
DN: Reinfeldt utfrågad i radio
GP: Reinfeldt utfrågad av Svenska folket

Sju stycken håller varandra om ryggen och utropar sig därefter till debattens segrare

Idag har sju av riksdagens partier ägnat sig att stå i Riksdagen och säga självklarheter. Självklarheter som att det finns många hot mot demokratin. Att det man inte skall göra alla kollektivt ansvariga för högerextremismen. Efteråt utropar man sig till debattens segrare, stärkat i den tron eftersom man i vart fall var sju stycken som om inte tyckte lika dant i vart fall höll varandra om ryggen. Därmed gör man sig skyldig till navelskåderi, handelsförlamning, ignorans gentemot väljarna och visar att man hellre vill sticka huvudet i sanden än att erbjuda lösningar till aktuella problem.

När man 1989 brännde flyktingförläggningar i Sverige så manglades skolelever med anti-nazistisk propaganda. Undertecknad hade minst tre sittningar i skolan, med olika lärare men alltid samma material där man fick se bild efter bild på högar och järnvägsvagnar med judar och döda koncentrationslägerfångar. Det är kollektiv skuldbeläggning av landets skolelever och det har pågått i tjugo år och det pågår än. När man nu står inför ett hot som inte kommer innifrån utan utifrån så är man rädd att kollektiv skuldbeläggning skall alienera mottagarna av budskapet. Det kan vara rätt men det är en sent kommen insikt. Det skulle vara hedervärt om landets riksdagsledamöter kunde se skillnaden i hanteringen av högerextrimism och islamister. Det skulle vara betryggande om man kunde erkänna att bägge är problem som engagerar folk som bägge förtjänar att hanteras på ett seriöst sätt.

SvD: SD förlorade debatten
SvD: Politiks taktik präglade debatten
Inget förbud för terrorismresor
GP: Ask: SD hindrar arbete med terror

Fastighetsskatt

Många funderar nu på hur man skall pysa fastighetsbubblan i Sverige utan att det skall bli kladdkaka av det hela. Det bästa torde vara att anpassa fastighetsskatten. Fastighetsskatten bör för att vara acceptabel i allmänhetens ögon vara på samma nivå som beskattningen på kapitalinkomster, dvs ca 30%. Den räknas då på den inkomst som man antingen har genom att man hyr ut fastigheten eller som många gör, genom att man själv nyttjar fastigheten som bostad. Den som utnyttjar fastigheten själv får rimligtvis en viss rabatt för att gynna egnahemsägare. Vidare bör inkomsten av fastigheter läggas ovanpå lönen så att dom som inte tjänar så mycket kan dra nytta av sina grundavdrag och sin (lägre) marginalskattenivå. En sådan fastighetsskatt är rättvis och den gynnar omsättningen av fastigheter. Den uppmuntrar även till att hyra ut hela eller delar av bostaden eftersom den skattemässigt neutraliserar skillnaden mellan att själv utnyttja bostaden eller att hyra ut den, skatten är ju den samma i bägge fallen. En sådan fastighetsskatt bör innebära ett tryck på priserna och därmed underlätta insteget i bostadsmarknaden för unga köpare.

Alternativen inriktar sig oftast på att öka pressen på dom som har lånat till köp av bostad. Det bygger på en moralisk tradition att se ner på den som lånar pengar. Praktiska argument att förfördela den gruppen gämfört med den som köpt sin bostad för egna pengar finns det knappast.

Så ska Stråberg tackla bobubblan

Migrationen och politisk korrekthet

Om man skall kunna ta sig an vår tids frågor krävs debatt och öppenhet. Ingen vill väl ifrågasätta det. Inte kan man väl tänka sig en vindkraftsdebatt utan att man får ifrågasätta kostnaderna eller en kärnkraftsdebatt utan att man får ifrågasätta farligheten? Det verkar däremot vara förväntningen så fort man kommer till migrationsfrågan. Där förväntas man lösa ett av våra största nutidsproblem samtidigt som man låtsas att allt är fina fisken. Man förväntas att med millimeternogrannhet hålla sig till en fördefinierad linje som definieras av några debattörer på vänsterkanten.

Så låter det till exempel när man lyssnar på God Morgon Världen i Sveriges Radio och deras panel av politiska journalister från olika tidningsredaktioner. Alla var rörande överens om att Migrationsministern och Utrikesministern skulle kunna sitta pyrt till på grund av uttalanden som dom gjorts i samtal med amerikanska diplomater. Sagt vadå?

- Att invandrade Irakier har låg utbildningsnivå
- Att man har ett resentment bland Svenskar gentemot hedersmord bland kollektivet Irakiska invandrare

Den senare frågan har diskuterats i media i vid tiden för resan till Bagdad. Utbildningsnivån bland Irakier kan man diskutera. Man kan däremot fastställa att det finns bekymmer bland kategorier av invandrare att hitta vägen in på arbetsmarknaden. Visst finns det arbetsgivare som inte anställer utlandsförda. Men handen på hjärtat, vem tror att det är det dominerande problemet när vi snart har 13% utlandsfödda i landet? Varför låtsas att det inte finns problem när det är så mycket viktigare att vi hittar lösningarna.

Om Sverige skall tillämpa sådan pekpinnesdemagogi så kommer vi inte behöva ta emot migranter från Irak. Sverige kommer vara Irak. Sverige kommer vara som Nordkorea eller Kuba.

Billström tog bladet från munnen
Billström och Bildt
Billström: Jag har inte sagt något som jag inte har sagt offentligt
Krav från LUF. Billström måste lämna regeringen.
Svenska ministrars tystnad får kritik

Missuppfattning att kulturministern måste stryka kulturjournalister medhårs

Om någon trott att kulturministern måste stryka kulturjournalister medhårs så tror man fel. Kulturjournalismen i Sverige representererar ett skråväsende som för länge sedan fjärmat sig från all verklighet. Stort sett samma sak gäller vår statsfinansierade theater så som den återfinns i Sveriges större städer. Allt detta förtjänar bara att ignoreras - med ett undantag. Varje gång man kommer i berröring med sin dagstidning, varje gång man kommer i beröring med en politiker så bör man påminna om att dom skall dra in pengarna för dom självgoda, självtilräckliga förståsigpåare som regerar i nämnda instutitioner.

Om man tillåter sig en jämförelse vad som sker i omvärdlden så ägnar sig utländska kulturjournalister åt att resenscera media, film och böcker; ja sådant som vi brukar kalla kultur. Det skulle Svenska journalister också kunna göra istället för att bedriva missriktad kulturopportunistisk politik.

Så vad är problement? Problement är att kulturen måste inte representeras av självgoda försigpåare som inte förstår något annat en att försvara sin egen exclusivitet. Staten bör ta första steget genom dra sig tillbaka från allt direkt stöd till olika former av kulturutövande. Staten bör begränsa sig till utbildning inom kulturområdet och tillhandahållande av lämplika lokaler. Produktionen kan marknaden ta hand om.

SvD: De svala känslorna är ömsesidiga

En rättvis och ändamålsenlig Asylpolitik

Det är väl inga breaking news att västvärlden gör vad dom kan för att minska flyktingströmmarna. Hela systemet med visumkrav och Genevekonventionens regel om 'första land' har väl bara syftet att man inte skall kunna komma till Europa och begära Asyl. Det är väl ingen som tror att man kan gå in på en Svensk ambassad och be om visum med motivationen att man sen tänker lägga in även en Asylansökan när man väl är i Sverige? Just detta avslöjar hela Asylpolitiken som det spel för galerierna den just är. För har väl någon sökt Asyl i Sverige så blir det Jättedyrt. Asylsystemet är helt enkelt inte anpassat för att ta hand om hela det migrationstryck som finns i världen.

Om man verkligen ville införa en migrations-, asyl- och flyktingpolitik som gjorde något för att göra världen bättre så skulle jag föreslå att den skulle fungera så här. Till att börja med skall man naturligtvis se till att hålla nere kostnaderna för bara då kan man hjälpa många människor. Sen så skall man se till att människor integreras snabbt i det nya landet. Integration innebär inte att man måste klä sig i Kläder från HM och skaffa elljusstake till jul men det innebär att man ofta måste inrikta sig efter majoritetssamhällets värderingar och man bör vara självförsörjande för att vinna folks respekt.

Man kan inte göra så mycket åt folks värderingar, förutom att implementera lagar och regler konsekvent och viss opinionsbildning via skola och medier; sådant som redan görs. Däremot kan man tillämpa försörjningskravet konsekvent. Slutsatsen blir att Asylrätten skall begränasas till människor med direkt personligt skyddsbehov. Man skall inte erkännas asyl till följd av familjeband eller att man uppfyller generella kriterier så som att man tillhör en religös minoritet eller besitter en viss sexuell läggning. Om det finns alternativa lösningar så som att flytta inom (hem-)landet så måste det ses som en bättre lösning en att söka asyl i utlandet. Om man på det viset tightar upp asylpolitiken så borde det lämna utrymmer för en betydligt mer generös arbetsmarknadspolitik där man konsekvent ger arbetstillstånd får dom som kan hitta arbete. Självfallet är då arbetstillstånden knutna till arbetet och upphör med anställningen även om man exempelvis skulle ha barn i skolan och så. Var och en är till sist ansvarig för sin egen situation. Sammantaget borde man på det sättet kunna skapa möjligheter för fler människor på ett sätt som är mer acceptabelt för dom människor som redan bor i västvärlden.

Är man vän av en ordning som skapar möjligheter för människor för en framtid i ett nytt land så bör man även acceptera att det finns en ordning för avvisning av dem som inte kvalificerar sig för ett uppehållstillstånd. Asylpolitiken finns till för att hjälpa människor i nöd, människor med reella problem. Att i det läget sabotera politiken genom att exempelvis undergräva ett lands rätt till avvisningar är minst sagt nonchalant. Att urvattna Asylrätten genom att slappare tilllämpning lika så.

Svd: Bildt och Billström KU-anmäls
Svd: Partiledarna tysta kring flyktingavslöjande
Svd: Inga svar från Billström
Svd: Svenska uttalanden väcker stark kritik
Svd: Ministrar ville stoppa våg av Irakier

GP: Bildt i blåsväder