Schweiz – ett litet tågparadis

SvD: skriver en liten artikel med titeln Schweiz – ett litet tågparadis. Man gör en del slutsatser om varför tågen rullar bättre i Schweiz som verkar kunna sammanfattas till att det är bättre att ha all verksamhet under en hatt och att det krävs mycket investeringar. Medan bägge slutsatserna kan stämma i någon mening skulle jag gärna peka på några andra särdrag i Schweiz som kan hjälpa till att förbättra trafiken. Det bästa är att det inte alltid måste kosta pengar.

1. Biljettsystemen. Du åker med en biljett från början till slut oavsett hur många trafikutövare som är involverade. Det finns nämligen flera utövare än SBB om du räknar in lokala järnvägsbolag, lokaltrafiken, linbanor och en del båttrafik. Det garanterar pristransparens och enkla bokningar för resenären som inte måste stå med Svarte Petter om han är försenad på ett ben av resan.

2. Redundans i systemet som gör att man kan hantera trafiktoppar och sällsynta händelser. Vid stora events som fotbollsmatcher, mässor och när det är puder i skidorterna så rullar extratåg. Gissningsvis så förklarar det också delvis tillförlitligheten eftersom man kan byta ut och reparera material som inte fungerar bra. I Sverige ser man för ofta tågset som rullar med samma fel vecka efter vecka.

3. Tidtabellerna är koordinerade för alla trafikslag. Oftast så är kollektivtrafiken +- så snabb som bilen.

4. Infrastruktur som butiker är decentraliserade ut till byarna där även bostäderna befinner sig. Verkligt decentraliserat boende, friliggande hus, så som det är vanligt i Sverige är ett undantag. Det gör det möjligt för en familj att klara sitt dagliga liv utan bil.

5. Bilismen finansierar sig till 90% per vägavgifter och bensinskatt. Kollektivtrafiken finansieras till 68% med biljettpriser. Att köra bil i Schweiz är faktiskt billigt. Sammantaget är bilen, eller åtminstone bensinskatten, billigare än i Sverige. Samtidigt är biljettpriserna något högre. Länkningen mellan dom olika trafikslagen sker framför allt i det att det saknas tillräckligt med vägar eller att vägen är långsam.

Sammantaget finns det framgångsrecept som går att kopiera utan stora finansiella resurser. Samtidigt verkar det tveksamt om en komplett omdaning av samhället är möjlig ens på 25 år. Antagligen måste man tänka i regioner och börja där förutsättningarna är bäst. Det är inte självklart att all verksamhet måste ligga i ett bolag men man behöver en samordning och man behöver se till att olika aktörer kompletterar varandra på ett för konsumenten effektivt sätt.

Bärplockar och skillnader i syn på individuellt och kollektivt ansvar.

Denna sommaren liksom tidigare år fastnar utländska bärplockare i Sverige, ofta missnöjda med att bärplockningen inte har dragit in dom förtjänster som utlovats på förhand. Utan att gå in på sakfrågan, som berör arbetsrätt och arbetsgivaransvar, så exemplifierar frågan på ett ovanligt tydligt sätt den rätt unika synen på kollektivt ansvar som härskar i Sverige och inte minst i Svenska medier. Medan företrädare för utländska regeringar är ganska ointresserade av vad deras medborgare hittar på så kurserar i Sverige allehanda varianter på hur man skall kollektivisera ansvaret. Om man vänder sig till mindre Lutheranska stater som Norge eller Schweiz så representerar Sverige med sitt månghundaåriga kungahus den stora staten. Man ser hos svenskarna lydiga geseller som i varje läge vänder sig till staten eller kungen. Det ställs i motsats till egena ideal som frihet, ansvar och arbetsamhet. När man ser på Bärplockarfrågan så undrar man om dom har rätt. Är det så vi måste se på Sverige?


SR: Bulgariska bärplockare lämnade att bo på gatan
DN: Bärplockare får ingen hjälp hem
DN: Fler bärplockare fick åka hem
DN: 100 nya bärplockare till ambassaden
DN: Kommuner kräver att regeringen agerar
DN: Strandsatta plockare ska bussas från Sverige
SvD: Bärplockare får ingen hjälp hem
SvD: Utnyttjas på samma sätt som Bulgarerna
SvD: Fler bärplockare vill åka hem

Journalister och utan bild av verkligheten

Flera tidningar, Sveriges Radio och Sveriges television rapporterar idag om slagsmål i Oxie i Malmö. Flera människor har behövt uppsöka sjukhus och det rapporteras om 150-200 involverade människor. Press och Polis rapporterar att dom imblandade tillhör bestämda grupper eller familjer men väljer att inte säga mer om bakgrunden till händelsen. Det kan ju vara så att man till följd av tidsbrist faktiskt inte kunde belägga mer än så, tyvärr är det ett mönster att man publicerar liknande uttalanden vid händelser där man inte vill förklara mer. Därvid till hör det ju uppgiften för både Journalister och Poliser att gå till botten med kriminella händelser. Poliser skall beivra och fastställa brott. Journalister skall förklara vår samtid. Här falerar man på ett beklagligt sätt.

DN: Jätteskagsmål utanför Malmö
SvD: Fyra till sjukhus efter storslagsmål
Sveriges Radio: Flera skadade i stort slagsmål
Sveriges television: Flera skadade i stort slagsmål

Medborgarskapet blir orelevant

Arbetskraften blir allt mer mobil. I takt med det blir medborgarskapet allt mer orelevant. INGET land kan in längden garantera social säkerhet till en befolkning som har sin dagliga gärning någon stans i utlandet. Självklart måste människors social trygghet granteras där dom arbetar. Av det följer att social trygghet följer med arbetet och inte med medborgarskapet. Man kan förutspå att medborgarskap i framtiden kommer vara värda ungeför så mycket som en biljett till disneyland.

Svårare en väntat att vara EU-medborgare

Putinismen i Sverige II - Farbror staten löser alla problem

Ett genomgående inslag är att man menar att regeringen handgripligt skall lösa alla små och stora problem. Var hittar man annars rubriker 'Regeringen skall sanera barns miljö - offensivt förslag mot bisfenol'. Om det är en Tsunami i Thailand, vem skall lösa problemet - regeringen. Om en turist med terroristambitioner åker fast i Pakistan så litar man inte på rättssystemet. Det skall vara insatser på ministernivå, annars blir det spö i pressen. Moderna och effektiva stater hålls samman av värderingar och ideologi. Människors rättigheter baseras på lag. Medborgare medverkar genom sitt personliga engagemang. Stater som förtröstar sig på sina ledares personliga inflytande befinner sig farligt nära despoti. Rop på Starka ledare är tecknet på människors desperation. Sverige och svenskarna måste lära sig att deras ide och själ ligger i deras idèer.

Putinismen i Sverige I - Statens dominerar medierna

Staten har i och med engagemanget i Sveriges Television en osunt stor genomslag i Svenska medier. Det slutar inte vid TV. SVTs dominans rinner över även på andra medier som gärna tar upp program som Uppdrag granskning, Melodifestivalen och Allsång på Skansen i sin rapportering. Otvivelaktligen är publikt finansierad TV berikande för kulturen i Sverige och på Svenska språket. Det är bara omfånget som är skadligt. SVT är i något mån ett offer för sin egen framgång, men även väljare och politiker som allt för okritiskt har höjt tv-licencen. Lösningen är förstås inte per se att SVT skall göra sämre TV. Lösningen måste vara att man fokuserar på det som är unikt med public service. Man måste formulera ett uppdrag där man fokuserar på att göra TV om Sverige och för Sverige. Rimligtvis gör man TV på huvudspråket och på dom nationella minoritetsspråken. Utländska serier och idrottsevenemang måste stryka på foten. På det sättet lämnas utrymme för andra aktörer. Syftet är inte att eliminera public service utan att raffinera statlig television. Dom pengar som rimligtvis sparas kan man använda till att säkerställa distributionen internationellt och på nya kanaler. Svenskar och svenskspråkiga bor ju idag över hela världen.

SvD: TV-licencen kan bli skatt

FP skjuter över problemet på någon annan

Det är rimligt att brancher med kroniskt hög arbetslöshet är ansvariga för att lösa sina branchspecifika problem. Problemet kan vara strukturellt - exempelvis att jobben är sesongsbaserade. Problemet kan vara att branchen attraherar många arbetssökande eller att många av någon anledning väljer en applicarbar utbildning. Det skulle kunna vara att lönenivårena är höga. I alla händelser är problemen branchspecifika. Att då harmonisera avgifterna för arbetslöshetsförsäkringen biddrar inte till en lösning. Det skjuter över problemet på någon annan.

FP: Helomvänder om A-Kassan
SR: Arbetsrätten är otidsenlig

Acta går i graven

Med stor sannolikhet kommer europaparlamentet idag säga nej till ACTA-avtalet. ACTA är som bekannt ett sätt att skärpa upphovsrättslagstiftningen, vilket blivit aktuellt i och med den ökade spridningen av upphovsrättsskyddat material på Internet. Politiker gör det ofta svårt för sig med frågor kring upphovsrätt, integritet och internet. Ofta framstår det som att man svänger mellan två extremståndpunkter. Den ena är att Internet skall var fritt för så var det från början och så skall det vara. Den andra är att upphovsrätt är en självklar rättighet i en kapitalistisk ekonomi ungeför som den materiella äganderätten till hus och mark. Den senare ståndpunkten kan emmellertid ifrågasättas. Det räcker med att se till hur patenträtten fungerar. Den garanterar precis så mycket skydd som krävs för att garantera innovation och kommersialisering av nya ideer. Samhället har ingen skyldighet, och behöver inte, garantera mer skydd än så. Det vore rimligt att patenträtten får tjäna som förebild även för upphovsrätten. Då är en indefinit upphovsrätt som garanterar skydd i 50 och 75 och 100 år inte ekonomiskt relevant. Man måste hellre överväga skydd som sträcker sig över 2, 6 eller 12 år. Politiker måste ställa sig bakom en sådan ide och förklara den för väljarna; naturligvis måste samhället ha relevanta medel att följa upp efterlevnaden.

Ny Teknik: Hallå - upphovsrätt är inte bättre
Acta engueltig vor dem aus
Anti-Counterfeiting Trade Agreement
Stopp ACTA
DN: Nej till ACTA avtalet
DN: Slutstriden om ACTA avtalet börjar idag
DN: Viktigt för små företag
DN: Alla för - utom folket
DN: Hårt tryck för lobbyister inför Acta-avtalet
DN: Guide: så kan det gå med Acta-avtalet
SvD: Dödsstöt mot Acta-avtalet
SvD: Sverige får inte missa IT-tåget
GP: Dödsstöt mot Acta-avtalet
GP: Fortsatt motstånd mot Acta
GP: Acta på väg mot graven

Språkkunskaper ofta inte nödvändigt för framgång på arbetsmarknaden

När politiker skall lösa frågan med den miserabla sysselsättningsgraden bland landets invandrare så brukar åtgärder stå i fokus. Favoritåtgärden som ofta står i fokus är språkutbildning. Det är befriande att se att Folkpartiet i en aktuell artikel i DN tänker längre än så. För det är ju så att i länder som har hög sysselsättning bland utrikes födda så är det ju ofta just för att man har en arbetsmarknad som tar folk som dom är. Språkkrav står där inte i förgrunden. Istället är det ofta nätverk av migranter som dominerar hela näringsgrenar. En familjemedlem får ett jobb någonstans, lär sig med tiden lite språk, nätverkar lite skaffar sig kontakter, hjälper några släktingar eller grannar till ett jobb och snart så har man skapat ett litet internationellt kluster som hjälper till att internationalisera arbetsmarknaden. Sverige har med sin fokus på Asylinvandring och programmentalitet varit uttalat dåligt på att ta vara på människors initiativförmåga. Nyckeln till att vända utvecklingen är dels att öppna arbetsmarknaden. Dels att skaffa mer positiv selektion.

SvD: Lära sig svenska är viktigast

Medborgarskapet - en demokratifråga

Frågan kommer ofta upp om möjligheten att erhålla medborgarskap skall kopplas till kunskaper i Svenska språket. Jag menar att medborgarskapet är en demokratifråga. Därmed kan det anses berättigat att man kan svenska för att kunna delta i debatten och informera sig om hur samhället fungerar. Någon kan ju invända att det finns andra anledninar till att man söker medborgarskap. Det kan exempelvis röra sig om att säkra sitt uppehållstillstånd, familjeskäl eller att vinna ekonomisk trygghet. När det gäller det sista skälet kan man känna sig dragen vid näsan. Den integrerade europeiska arbetsmarknaden redan verklighet. Arbetskraften rör sig mer och mer från jobb till jobb oberoende av nationsgränserna. Då blir det i förlängningen omöjligt att garantera socialförsäkringar som inte står i proportion till tjänstgöringstiden. Utrikesdepartementet pushas ofta av media till att agera morsa för allt från bortkommna äventyrsturister till islamister; uppgiften framstår som allt mer otacksam i takt med att befolkningen får mer internationella vanor. Här måste man nog lita på internationella konventioner och att folk klarar sig själv. Slutsatsen blir att medborgarskapet blir en demokratifråga. Nationen har ett intresse av att ha involverade medborgare - bara så har staten legitimitet. Men involverade medborgare förutsätter pålästa och insatta medborare och där är ett språkkrav relevant.

DN: Kunskaper i svenska för medborgarskap
SvD: Regeringen oenig om integration
SvD: Språkkravet en symbolfraga
SvD: Lära sig svenska är viktigast
GP: Alliansen oenig om integration
DN: Språkkravet tar intresset från fokus

Ett grundavdrag för arbete

I dagens Agenda står politiker och hävdar att jobbskatteavdraget är orättvist och orimligt. Man frågar sig hur dom räknar då. Den som jobbar har en flera av jobbrelaterade kostnader som den som inte jobbar inte har. Den som jobbar har kostnader för hantverkare eftersom han inte jobbar själv hemma, han har betalar för lunch, för resor, för jobbkläder, för barnomsorg och många andra saker.

Javisst, många saker är redan avdragsgilla. Frågan uppstår om man inte skall ersätta jobbskatteavdraget med ett standardavdrag för jobbare. Som en bonuseffekt gör den deklarationen lättare för många eftersom man inte måste redovisa avdrag i detalj. Förslaget har även klimatvänligt. Genom att införa ett standardavdrag för jobbresor så tar man bort bonusen för folk som pendlar långt med bilen, och jämnar ut villkoren gentemot dom som tar cykeln eller väljer kollektivtrafiken.

Om man inte jobbar för att man är pensionär, för att man har ett sabbatsår eller för att man har någon annan ersättning spelar ingen roll. Den som jobbar har faktiska kostnader och för dom kan man gärna har ett avdrag. Om man då har ett standardavdrag så gör man många saker lättare och hjälper samtidigt miljön.

SVT: Agenda
SvD: Lägre skatt för unga skulle få fler i arbete

Att bygga konkurrenskraftig kollektivtrafik

För några år sedan så blev en kompis som bor i Schweiz arton år. Hans finskättade pappa föreslog då att dom skulle cykla till Finland, nåväl cykla genom Tyskland för att ta tåget från Malmö. När dom kom till Malmö upptäckte dom att dom var tvunga att lämna in cykeln som ett paket. I Stockholm skulle dom bara få tillbaka den med en dags fördröjning. Killarna valde att cykla istället.

Schweiz är ett land där man inte bara tar sig till dom flesta ställen med kollektivtrafiken. Inte bara det. Man försöker på många sätt göra det lätt och praktiskt att använda kollektivtrafiken. Man kan peka på följande skillnader mot Sverige:

1. Köpcenter får inte byggas om dom inte har bra anslutningar.
2. Biljetter gäller alltid från A till B oavsett trafikutövare. Dvs man kan byta från Tåg till Buss osv beroende på omständigheterna.
3. Alla trafikutövares resor är sökbara i en gemensam databas. Tidtabellerna är koordinerade.
4. Det finns inget tvång på sittplatsbiljett, och nästan ingen köper en sådan. Däremot sätts extravagnar in vid skidferier och stora evenemang.
5. Det finns cykelplatser (normalt begränsat). Medtagande av cykel kostar som en personbiljett.
6. Man främjar kombi-trafik, tex. samarbete med bilpooler.
7. Trafiktätheten i rusningstrafik på dubbelspår är upp till 10 tåg i timmen i vardera riktningen. Förseningar är sällsynta.
8. Där det behövs prioriteras pålitlighet för busstrafiken med separata bussfiler.

SvD: Cykelförbud på tågen får kritik

Hjälp. Avgå.

Tolgfors blir så uttråkad av pressens ältande av den så kallade Saudi-affären att han väljer att avgå. Om man som väljare ändå hade kunnat göra det samma för Saudi-affären är verkligen inte mycket till affär. Bulvan-företag hit och dit. Den poäng som pressens och Sveries Radio fortsatt upprepa om och om igen är att man sålt vapen till en diktatur. Det är per se inte emot gällande principer och därför så är det inte så mycket att göra stora svarta rubriker av.

Det finns en mer angelägen diskussion som gäller principerna för vapenexporten. Dom är nu mycket fokuserade på att man inte skall exportera till krigsförande länder. Yttringarna om målen för Sveriges utrikespolitik och mänsliga rättigheter är mer allmänt hållna. Detta står i kontrast till Sveriges utrikespolitik där vi själva går in i konflikter med andra allierade för att försvara mänskliga rätigheter. Dvs utrikespolitiskt accepterar Sverige konflikter om vi anser att dom tjänar ett humanitärt syfte.

Det skulle vara angeläget att gällande riktlinjer för vapenexporten anpassas till utrikespolitiken. Dvs det måste förutsättas att om ett land köper vapen så kan dom komma till användning. Däremot så är det rimligt att man tar hänsyn till vilka länder som man exporterar till. Demokratiskt styrelseskick skulle kunna vara ett lämpligt grundkriterium.

SvD: Tolgfors ger inga svar om FOI

Planekonomi eller sjukförsäkring?

Hittils har tillgång och efterfrågan, eller styrningen av resurser till
vården skötts på enklast möjliga sätt, som ser ut ungefär så här.

1. Politeker sätter en budget för att produsera behandlingar.
2. Allmänläkare har remitterat patienter till behandlande läkare.
3. Behandlande läkare sätter remitterande patienter i kö, och behandlar
dom som har högst prioritet.
4. Om kön blir för lång och missnöjet för stort tillskjuter politer mer
pengar.

Detta har fungerat någorlunda i en verklighet där landstinget är
huvudsaklig vårdproducent. Det är producentstyrt och har antagligen sin
största fördel i att kostnaderna från början är begränsade. Detta system
sätter inte patienterna i första rummet och det är inte ägnat att se
till att patienter får det vård dom behöver och dom har rätt till. Det
existerande systemet uppmuntrar producenterna att försöka få ut så
mycket vård som möjligt ur varje budgetkrona främst genom att pressa
personalens löner. Målet på framgång är headcount per skattekrona, något
som går igen i all offentligt finansierad verksamhet i Sverige.

I ett landskap där vården professionaliseras och antalet
vårdproducenter ökar fungerar inte denna regleringsmekanism - antalet
möjliga producerade behandlingar är egentligen oändligt. Detta
aktualiseras till exempel nu när man börjar prata om att patienter skall
kunna söka sig utomlands för behandlingar. Frågan uppstår då vilka
behandlingar, och till vilken kostnad?

Framtiden kommer kräva en kontrollfunktion som sätter patienten i
centrum men samtidigt på ett objektivt och transparent sätt avgör vilka
behandlingar som är meningsfulla och i viss mån var dom skall utföras.
Kanske är landstingets funktion i framtiden att vara en professionell
inköpare av vårdtjänster; att man står för primärvården där patienten
möter vården men att patienten slussas vidare till oberoende
vårdproducenter. Eller kanske framtiden kräver att man helt splittar på
sjukförsäkring och vården. Man kan vara säker på att rollerna måste
tydliggöras och att patenterna kommer att kräva att få veta vad dom kan
förvänta sig av vården. Det är skillnaden mellan gårdagens planekonomi
och framtidens försäkringsorienterade vårdsektor med patienten i centrum.

SvD: Svårt för många att nå fram till läkare

Arbetslöshetsförsäkringen skall

• vara en försäkring
• täcka inkomstbortfall
• vara en hjälp till omställning

Den ideen fungerar för arbetstagare som har en bevisad förmåga att hitta
sysselsättning; dvs den som kommer ut ur ett arbete kan förväntas hitta
ett nytt inom rimlig tid. Dom som jobbar bör betala sin försäkring och
blir dom arbetslösa så bör dom ha en rimlig period med ersättning som
täcker inkomstbortfallet.

Sen finns det grupper i samhället där det finns mer grundläggande
problem. ungdomar med 'fel' utbildningsbakgrund, invandrare med flyktingbakgrund och
långtidsarbetslösa där den tanken är helt förfelad. Tanken är förfelad
för att dom aldrig har arbetat så dom har alldrig kunnat betala in i
systemet. Tanken är förfelad för att dom inte har haft en inkomst så det
finns inget bortfall att ersätta. Tanken är förfelad för att det inte
finns några lätta och snabba lösningar.

Att där prata om ersättningsnivåer som motsvarar en konkurrenskraftig
lön är helt illusoriskt. Att prata om förskring blir meningslöst
eftersom dom inte har kunnat bidra och urholkar systemet. All
ersättning måste då utgår från behoven och för det finns det andra typer
av ersättningar.

Till sist så måste ju människor ha möjlighet att forma
sitt eget liv. Man kan måste kunna vara morsa, farsa, hustru, man,
mellan jobb, ledig eller vad som helst utan att någon frågar vilket
bidrag man för tillfället skall profitera från.

Ekot: Hillevi Engström: A-kassekraven kan diskuteras

Demografin och vilken Ekvation?

Reinfeldt har i en uppmärksammad artikel öppnat för att vi kanske i framtiden skall jobba ända till 75 års ålder. Frågar man befolkningen så vill dom verkligen inte jobba längre än dom gör idag. Kravet att man skall jobba längre framstår som extra märkligt när man annars diskuterar ungdomsarbetslöshet, eller varför inte flyktingars svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Som det ofta är med vår statsminister så lämnar han bara halva svaret och lämnar själva frågan, varför, närmast helt öppen. Han hänvisar till 'ekvationen'. Vilken ekvation?

Behövs det mer arbetskraft i samhället? Ja och nej. Förvisso säger enkel matematik att om fler människor gör något produktivt med sin tid så leder det till mer välstånd. Det här argumentet brukar mer altruistiskt utryckar som att 'vi måste jobba längre för att klara välförden'. Det är dock så uttryckt en väldig förenkling, eller för att utrycka sig rakt på sak så är det inte sant. Med den produktivitet som vi uppnått idag så kan vi nämligen förse människor med både mat på bordet och åldringsvård med mycket mindre än att vi alla jobbar 40 timmar i veckan.

Demografifrågan är nämligen inte en fråga om att det finns för få arbetare. Det är mycket mer en fråga om att det finns för många som inte arbetar. Det är än fördelningsfråga. Välfärden undermineras när för många skall rida på allt för få.

Slutsatsen blir att man måste i alla lägen stödja människors möjligheter att försörja sig själva. Det kan handla om pensionärer. Det kan lika gärna handla om att man skall leda in ungdomar i riktiga jobb och stoppa inflationen i ofta meningslösa utbildningar.

Ofta framförs det att demografiproblemet kan lösas med mer invandring. Nu är problemet dock att det finns för många som profiterar i bidragssystemen och för få som vill och kan betala. Lika mycket som jag gärna ser att människor skall kunna vara sin egen lyckas smed i Sverige så ser man lätt att migrationspolitiken behöver en reformeras om den skall kunna bidraga till att lösa demografiproblemet.

Så vad behöver våra pensionärer vara rädda för? Att det skall vara tomt på personal på långvården den dag som kommer dit? Knappast. Att arbetarna skall resa sig upp med sina hackor och spadar och göra revolution mot arbetsbefriade eliter? Näe. Långt innan det händer så kommer dom som har vilja och mod söka sig bort mot mer liberala arbetsmarknader där deras tjänster uppskattas bättre. Så ser ekvationen ut och därför räknar man med att Reinfeldt kommer ha fortsatt anledning att se bekymmrad ut.


DN: Fler måste kunna byta karriär mitt i livet
DN: Reinfeldt säger vad alla vet men ogillar att höra
DN: De arga har missförstått
Tokmoderaten: Debatten som urartade
Anybodys: Solidaritet blev ett tomt ord
Marknadsliberalen: Reinfeldt har rätt om pensionsålder
SvD: Höjd pensionsålder ifrågasätts
SvD: V: Förslaget känns inte seriöst
SvD: Kan livskvalitet att få jobba till 75 år
SvD: Bättre att spara än att jobba längre
SvD: Relansering av Reinfeldt