Schweiz – ett litet tågparadis

SvD: skriver en liten artikel med titeln Schweiz – ett litet tågparadis. Man gör en del slutsatser om varför tågen rullar bättre i Schweiz som verkar kunna sammanfattas till att det är bättre att ha all verksamhet under en hatt och att det krävs mycket investeringar. Medan bägge slutsatserna kan stämma i någon mening skulle jag gärna peka på några andra särdrag i Schweiz som kan hjälpa till att förbättra trafiken. Det bästa är att det inte alltid måste kosta pengar.

1. Biljettsystemen. Du åker med en biljett från början till slut oavsett hur många trafikutövare som är involverade. Det finns nämligen flera utövare än SBB om du räknar in lokala järnvägsbolag, lokaltrafiken, linbanor och en del båttrafik. Det garanterar pristransparens och enkla bokningar för resenären som inte måste stå med Svarte Petter om han är försenad på ett ben av resan.

2. Redundans i systemet som gör att man kan hantera trafiktoppar och sällsynta händelser. Vid stora events som fotbollsmatcher, mässor och när det är puder i skidorterna så rullar extratåg. Gissningsvis så förklarar det också delvis tillförlitligheten eftersom man kan byta ut och reparera material som inte fungerar bra. I Sverige ser man för ofta tågset som rullar med samma fel vecka efter vecka.

3. Tidtabellerna är koordinerade för alla trafikslag. Oftast så är kollektivtrafiken +- så snabb som bilen.

4. Infrastruktur som butiker är decentraliserade ut till byarna där även bostäderna befinner sig. Verkligt decentraliserat boende, friliggande hus, så som det är vanligt i Sverige är ett undantag. Det gör det möjligt för en familj att klara sitt dagliga liv utan bil.

5. Bilismen finansierar sig till 90% per vägavgifter och bensinskatt. Kollektivtrafiken finansieras till 68% med biljettpriser. Att köra bil i Schweiz är faktiskt billigt. Sammantaget är bilen, eller åtminstone bensinskatten, billigare än i Sverige. Samtidigt är biljettpriserna något högre. Länkningen mellan dom olika trafikslagen sker framför allt i det att det saknas tillräckligt med vägar eller att vägen är långsam.

Sammantaget finns det framgångsrecept som går att kopiera utan stora finansiella resurser. Samtidigt verkar det tveksamt om en komplett omdaning av samhället är möjlig ens på 25 år. Antagligen måste man tänka i regioner och börja där förutsättningarna är bäst. Det är inte självklart att all verksamhet måste ligga i ett bolag men man behöver en samordning och man behöver se till att olika aktörer kompletterar varandra på ett för konsumenten effektivt sätt.