Låt mig säga det på en gång. Man kommer till ett svenskt medborgarskap alldeles för snabbt.
Att skaffa ett nytt medborgarskap, ett svenskt medborgarskap, innebär att man i dom flesta fall går in i en livslång relation med det nya landet. Det är inget beslut som man skall fatta lättvindligt, varken från Sveriges sida eller från våra nya medborgare. Det visar sig bland annat i att allt för många nya medborgare gör sig skyldiga till krimminella handlingar och därmed visar att dom antingen inte vill eller inte kan vara nyttiga medborgare i sitt nya samhälle.
Till det kommer att arbetskraften blir allt mer rörlig. Allt fler människor jobbar en period här, en period där. Avsikten är ofta att skaffa sig nya erfarenheter, försörja sig, kanske spara lite eller skicka hem lite pengar till familjen. I en framtid, och det är en framtid jag välkommnar, där arbetskraften är rörlig mellan staterna, så framstår det som orimligt att man skall bli medborgare i varje land där man bott i mer än 2-3 år. Tvärt om så bör sociala rättigheter följa med anställningen. Dationella staterna, där man är medborgare, bör bara vara en garant i absolut nödfall. När dom sociala rättigheterna följer med anställningen så blir medborgarskapet rätt meningslöst. Man kan även se det tvärt om - i en framtid med en rörlig arbetskraft så blir det omöjligt för staterna att garantera sociala rättigheter i större utsträckning än dom kan attrahera ny arbetskraft. Om det finns en missmatch mellan tillgången på arbetskraft och dom garantier som man ger så går ekvationen någon gång inte ihop. Början till den utvecklingen ser man redan i Sverige.
När är det då lämpligt att ansöka om medborgarskap, respektive när skall man garantera ett nytt medborgarskap? En aspekt är om man har familj, framförallt barn, i det nya landet. Genom familjen eller barnen skapar man en relation med det nya landet som kan antas vara livet ut. En annan aspekt är att om sociala rättigheter garanteras via anställningen så är rösträtten den kvarvarande rättigheter som man förvärvar via medborgarskapet. Medborgarskapet handlar i förlängningen om demokrati. Dom som bor och verkar i landen måste garanteras demokratiska rättiheter, eller man riskerar i förlängningen den sociala samanhållningen.
Så när kan man ta vara på sina demokratiska rättigheter? Om jag talar efter egen erfarenhet så tar det ett tag. Jag är politiskt interesserad. Jag talar språket i mitt nya land och köper tidningen minst en gång i veckan. Ända så har det tagit minst 6 år innan jag på ett relevant sätt kunde differentiera dom olika politiska partier som är representerade i Riksdagen. Det tog något liknande innan jag mer ingående förstod landets konstitution. Därför säger jag att 6 år ser jag som ett minimum för att man skall garanteras medborgarskap och det är inte orelevant att genomföra tester för att se till att folk har elementära kunskaper om det nya landet.
Får bakläxa för förslag om utvisning
DN: Repalu (s) vill utvisa medborgare
Kvp Expressen: Reepalu vill utvisa fler kriminella
Skånskan: Reepalu vill utvisa fler kriminella
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar