Frågan kommer ofta upp om möjligheten att erhålla medborgarskap skall kopplas till kunskaper i Svenska språket. Jag menar att medborgarskapet är en demokratifråga. Därmed kan det anses berättigat att man kan svenska för att kunna delta i debatten och informera sig om hur samhället fungerar. Någon kan ju invända att det finns andra anledninar till att man söker medborgarskap. Det kan exempelvis röra sig om att säkra sitt uppehållstillstånd, familjeskäl eller att vinna ekonomisk trygghet. När det gäller det sista skälet kan man känna sig dragen vid näsan. Den integrerade europeiska arbetsmarknaden redan verklighet. Arbetskraften rör sig mer och mer från jobb till jobb oberoende av nationsgränserna. Då blir det i förlängningen omöjligt att garantera socialförsäkringar som inte står i proportion till tjänstgöringstiden. Utrikesdepartementet pushas ofta av media till att agera morsa för allt från bortkommna äventyrsturister till islamister; uppgiften framstår som allt mer otacksam i takt med att befolkningen får mer internationella vanor. Här måste man nog lita på internationella konventioner och att folk klarar sig själv. Slutsatsen blir att medborgarskapet blir en demokratifråga. Nationen har ett intresse av att ha involverade medborgare - bara så har staten legitimitet. Men involverade medborgare förutsätter pålästa och insatta medborare och där är ett språkkrav relevant.
DN: Kunskaper i svenska för medborgarskap
SvD: Regeringen oenig om integration
SvD: Språkkravet en symbolfraga
SvD: Lära sig svenska är viktigast
GP: Alliansen oenig om integration
DN: Språkkravet tar intresset från fokus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar