Planekonomi eller sjukförsäkring?

Hittils har tillgång och efterfrågan, eller styrningen av resurser till
vården skötts på enklast möjliga sätt, som ser ut ungefär så här.

1. Politeker sätter en budget för att produsera behandlingar.
2. Allmänläkare har remitterat patienter till behandlande läkare.
3. Behandlande läkare sätter remitterande patienter i kö, och behandlar
dom som har högst prioritet.
4. Om kön blir för lång och missnöjet för stort tillskjuter politer mer
pengar.

Detta har fungerat någorlunda i en verklighet där landstinget är
huvudsaklig vårdproducent. Det är producentstyrt och har antagligen sin
största fördel i att kostnaderna från början är begränsade. Detta system
sätter inte patienterna i första rummet och det är inte ägnat att se
till att patienter får det vård dom behöver och dom har rätt till. Det
existerande systemet uppmuntrar producenterna att försöka få ut så
mycket vård som möjligt ur varje budgetkrona främst genom att pressa
personalens löner. Målet på framgång är headcount per skattekrona, något
som går igen i all offentligt finansierad verksamhet i Sverige.

I ett landskap där vården professionaliseras och antalet
vårdproducenter ökar fungerar inte denna regleringsmekanism - antalet
möjliga producerade behandlingar är egentligen oändligt. Detta
aktualiseras till exempel nu när man börjar prata om att patienter skall
kunna söka sig utomlands för behandlingar. Frågan uppstår då vilka
behandlingar, och till vilken kostnad?

Framtiden kommer kräva en kontrollfunktion som sätter patienten i
centrum men samtidigt på ett objektivt och transparent sätt avgör vilka
behandlingar som är meningsfulla och i viss mån var dom skall utföras.
Kanske är landstingets funktion i framtiden att vara en professionell
inköpare av vårdtjänster; att man står för primärvården där patienten
möter vården men att patienten slussas vidare till oberoende
vårdproducenter. Eller kanske framtiden kräver att man helt splittar på
sjukförsäkring och vården. Man kan vara säker på att rollerna måste
tydliggöras och att patenterna kommer att kräva att få veta vad dom kan
förvänta sig av vården. Det är skillnaden mellan gårdagens planekonomi
och framtidens försäkringsorienterade vårdsektor med patienten i centrum.

SvD: Svårt för många att nå fram till läkare