Håkan Juholt kommer föra socialdemokratin vidare i invanda hjulspår. Det kan vi vara glada för. Regeringen behöver en opposition och den socialdemokratiska politiken innehåller vissa liberala element som är värda att lyftas fram och som inte skall ignoreras. Man tänker då exempelvis på alla skall ha samma chanser i livet, vilket bortsett från rättviseaspekten också har en utilistisk aspekt. Vissa inledande uttalanden antyder att Juholt kommer styra Socialdemokratin mot en mitten position i politiken där man kan göra uppgörelser både med höger och vänster. Med 20-25 procents väljarstöd kommer Socialdemokratin så kunna ha ett betydande inflytande. Man får för Sveriges skull hoppas att det stannar vid det.
DN: S-Kongressen minut för minut
DN: S-Kongressen
DN: Göran Persson: Juholt är en klassisk socialdemokrat
DN: Håkan Juholt
DN: S tvingas köpa grisen i säcken
SvD: Så vill S-proffilerna se Juholt tala
SvD: Juholt vald till ny S-ledare
GP: Juholt vald till ny S-ledare
GP: Jag är taggad, jag är laddad
Sverige saknar helhetstänkande i statsplaneringen
Miljöpartiet är ganska ensamma i Sverige med att på ett konsekvent och trovärdigt sätt förespråka en stadsplanering som inte exkluderar alla dom som av olika skäl, frivilligt eller ofrivilligt, väljer bort bilen. Övriga partier tänker oftast ungefär så långt som näsan räcker vilket innebär att man måste lösa problemen efter hand, som dom uppstår. Problemen kan då inte lösas alls, eller dom löses som det oftast blir, med mer bilism. Enda sättet runt detta är att planera staden så att kollektivtrafik är regeln och bilism är undantaget. Här är några måttstockar och tips att tillämpa för politiker på olika orter.
- Anlägg inget köpcentrum som inte är väl anslutet med kollektivtrafik. Om intresse uppstår, se till att kollektivtrafikfrågan är löst först. Om ny trafik behöves - se till att privata intressenter tar del i finansieringen och låt det bli ett vilkor för en ny etablering.
- Se till att nya köpcenter projekteras med kollektivresenärernas bästa för ögonen. Ofta ser man att köpcentret ligger bortom en gigantisk parkeringsplats. Detta leder till att antingen måste bussen göra en omväg över parkeringsplatsen till köpcentret eller så får kollektivresenärer en väldigt lång väg att gå över parkeringen. Gör man tvärt om och lägger köpcentret vid gatan och parkeringen på baksidan så får man en mycket bättre lösning.
- Ungefär samma sak gäller nya bostadsområden.
- Nya köpcenter eller företagsetableringar skall bara tillåtas ett begränsat antal parkeringsplatser. Inledingsvis är det rimligt om 50% av kundunderlaget, respektive anställda, har tillgång till parkeringsplats. I förlängningen skall det räcka med 10%.
Som synes finns det fler verktyg att ta till än dyra och komplicerade vägtullar och trängselavgifter. Tanken att bilen inte är regel måste dock genomsyra all stadsplanering. Ofta hör man att det är då många som ändå inte klara sig utan bilen. Javisst - så är det i dagens Sverige men just därför måste man se till att varje ny projektering som genomförs sätter en bättre standard. Det finns många som inte vill och kan använda bilen och så som städer byggs idag så är dom exkluderade från mycket av det offentliga och privata utbudet.
Förbifart Stockholm blir en valfråga 2014
- Anlägg inget köpcentrum som inte är väl anslutet med kollektivtrafik. Om intresse uppstår, se till att kollektivtrafikfrågan är löst först. Om ny trafik behöves - se till att privata intressenter tar del i finansieringen och låt det bli ett vilkor för en ny etablering.
- Se till att nya köpcenter projekteras med kollektivresenärernas bästa för ögonen. Ofta ser man att köpcentret ligger bortom en gigantisk parkeringsplats. Detta leder till att antingen måste bussen göra en omväg över parkeringsplatsen till köpcentret eller så får kollektivresenärer en väldigt lång väg att gå över parkeringen. Gör man tvärt om och lägger köpcentret vid gatan och parkeringen på baksidan så får man en mycket bättre lösning.
- Ungefär samma sak gäller nya bostadsområden.
- Nya köpcenter eller företagsetableringar skall bara tillåtas ett begränsat antal parkeringsplatser. Inledingsvis är det rimligt om 50% av kundunderlaget, respektive anställda, har tillgång till parkeringsplats. I förlängningen skall det räcka med 10%.
Som synes finns det fler verktyg att ta till än dyra och komplicerade vägtullar och trängselavgifter. Tanken att bilen inte är regel måste dock genomsyra all stadsplanering. Ofta hör man att det är då många som ändå inte klara sig utan bilen. Javisst - så är det i dagens Sverige men just därför måste man se till att varje ny projektering som genomförs sätter en bättre standard. Det finns många som inte vill och kan använda bilen och så som städer byggs idag så är dom exkluderade från mycket av det offentliga och privata utbudet.
Förbifart Stockholm blir en valfråga 2014
Det är vägen som är målet
Utbildningsministern har en en gång hört av sig och denna gången startat en debatt om katederundervisning kontra grupparbeten. Därvid koncentreras debatten på vad som är den effektivaste undervisningsformen. Vissa poänger som framförs mot fri undervisning får anses relevanta. Exempelvis så kan nog alla som gått i skolan dra sig till minnes att fri undervisning tenderar till att aktivera dom redan aktiva eleverna medan dom mindre motiverade hamnar i bakgrunden. Man ser även att resultaten i skolan sjunkit dom senaste tjugo åren samtidigt som fria undervisningsformer har framhållits som ett ideal. Frusterade elever kommer inte till klarhet med valfriheten och avslutar inte sina studier. För fri undervisning brukar det framhållas att den förbereder eleverna bättre på arbetslivet. Så hur står det till med det? I min mening har grupparbeten lite med villkoren i arbetslivet och göra, däremot kan man lära sig lite av katederdrillen med traditionell uppföljning via prov. Jag skall förklara hur.
I arbetslivet har ingen tid för grundliga förberedelser och har man det så är det oftast bortkastad tid eftersom ämnet för ett möte ofta hinner ändras innan det är färdigt. Det som krävs är mycket hellre en förmåga att prestera med minimala förberedelser och att greppa läget i flykten. Den skolelev som vill vara rustad för framtiden löser med fördel sina läxor på bussen eller på rasten direkt innan lektionen. Då är dessutom kunskaperna pinfärska när det är klart för drabbning.
En ytterligare fördel med att lösa läxorna på rasten är att man kan gör det tillsammans med kompisarna. Detta är dessutom det enda sätt som fungerar i yrkeslivet. Där är det ju så att den ide som man inte förankrat i omgivningen INNAN man går in i ett möte kan man med fördel hålla för sig själv. Cooperation är nyckelordet.
Den tid som man sparar på att inte förbereda sig väl, eller för den delen sitta hemma och göra läxor, skall man spendera på att underhålla sina nätverk och relationer. Nätverk och relationer är det som räddar en när bristfälliga förberedelser leder till dåliga resultat. Just det senare är svårt att överföra på skolan, men det kan ändå vara skönt att vara en i mängden när det skiter sig.
Även om man nätverkar så måste man hitta tillräckligt med tid till att ta igen sig. Det är viktigt att komma till plugget med ett leende på läpparna. Man måste hålla ulvarna på sin sida och inte minst bygga på sin egen framgångsmyt.
Av samma anledning måste man ha en vårdad och genomtänkt yttre framtoning.
Om man genom psykologisk press kan få läraren ge några poäng extra, varför inte? Det finns inte rent spel, bara dåliga förlorare.
I yrkeslivet är det bara resultaten som räknas. Alla lagliga medel är tillåtna, möjligen med undantag för att dra undan mattan under fötterna på kollegorna.
Till sist så är världen inte jämlik. Tyvärr så förhåller sig skolan och yrkeslivet där diametralt olika. Medan skolan gynnar kvinnliga egenskaper så gynnar yrkeslivet i större utsträckning manliga egenskaper. Medan man skulle önska att skolan kunde ändra på sig får att förbereda eleverna bättre på verkligheten så blir rekommendationen till eleverna helt enkelt att gilla läget.
Sammanfattningsvis kan man lära sig endel i skolan. Framgångsfaktorerna ligger emmellertid inte alltid i vad man presterar på proven, utan i hur man tar sig an vägen dit.
SvD: Mer lärarledd undervisning i skolan
DN: Dags för läraren att åter ta plats i skolans kateder
SvD: Lärarens synsätt är omodernt
1. Effektivitet
I arbetslivet har ingen tid för grundliga förberedelser och har man det så är det oftast bortkastad tid eftersom ämnet för ett möte ofta hinner ändras innan det är färdigt. Det som krävs är mycket hellre en förmåga att prestera med minimala förberedelser och att greppa läget i flykten. Den skolelev som vill vara rustad för framtiden löser med fördel sina läxor på bussen eller på rasten direkt innan lektionen. Då är dessutom kunskaperna pinfärska när det är klart för drabbning.
2. Nätverkande och relationer I
En ytterligare fördel med att lösa läxorna på rasten är att man kan gör det tillsammans med kompisarna. Detta är dessutom det enda sätt som fungerar i yrkeslivet. Där är det ju så att den ide som man inte förankrat i omgivningen INNAN man går in i ett möte kan man med fördel hålla för sig själv. Cooperation är nyckelordet.
3. Nätverkande och relationer II
Den tid som man sparar på att inte förbereda sig väl, eller för den delen sitta hemma och göra läxor, skall man spendera på att underhålla sina nätverk och relationer. Nätverk och relationer är det som räddar en när bristfälliga förberedelser leder till dåliga resultat. Just det senare är svårt att överföra på skolan, men det kan ändå vara skönt att vara en i mängden när det skiter sig.
4. Vila
Även om man nätverkar så måste man hitta tillräckligt med tid till att ta igen sig. Det är viktigt att komma till plugget med ett leende på läpparna. Man måste hålla ulvarna på sin sida och inte minst bygga på sin egen framgångsmyt.
5. Respektera dig själv
Av samma anledning måste man ha en vårdad och genomtänkt yttre framtoning.
6. Förhandlingsstyrka
Om man genom psykologisk press kan få läraren ge några poäng extra, varför inte? Det finns inte rent spel, bara dåliga förlorare.
7. Fusk som framgångsprincip
I yrkeslivet är det bara resultaten som räknas. Alla lagliga medel är tillåtna, möjligen med undantag för att dra undan mattan under fötterna på kollegorna.
8. Jämlikhet
Till sist så är världen inte jämlik. Tyvärr så förhåller sig skolan och yrkeslivet där diametralt olika. Medan skolan gynnar kvinnliga egenskaper så gynnar yrkeslivet i större utsträckning manliga egenskaper. Medan man skulle önska att skolan kunde ändra på sig får att förbereda eleverna bättre på verkligheten så blir rekommendationen till eleverna helt enkelt att gilla läget.
Sammanfattningsvis kan man lära sig endel i skolan. Framgångsfaktorerna ligger emmellertid inte alltid i vad man presterar på proven, utan i hur man tar sig an vägen dit.
SvD: Mer lärarledd undervisning i skolan
DN: Dags för läraren att åter ta plats i skolans kateder
SvD: Lärarens synsätt är omodernt
Lärdomar av en atomkatastrof
Carl Bildt twittrar att Norden är en säker plats att leva på, inga jorbävningar och inga tsunamis (fritt översatt från engelskan, inget citat). Med respekt för utrikesministern så drar jag själv helt andra slutsatser från den pågående Atomolyckan i Japan. Till att börja med så tillåter jag mig att använda ordet katastrof. Förvisso är det enligt aktuella rapporter ännu inte några arbetare som har dött i olyckan. Civilbefolkningen har inte utsatts för stora stråldoser. Det saknas tillförlitliga utsägelser om effekterna på kringmiljön men ännu har inga betydande mängder radioaktivt material kunnat lämna reaktorn. Ändå så är det naturligtvis en katastrof när en potentiellt farlig industri som ett kärnkraftverk hamnar i ett sånt fatalt nödläge. Egentligen är alla avvikelser från det normala självklart oönskade och det behöver knappast förklaras varför det aktuella läget måste betraktas som ett nödläge.
För min del gör jag betraktelsen att man har en avvikande situation i Japan men man hanterar man händelsen så långt utan betydande utsläpp av radioaktivt material. Ur min synvinkel så är lärdomen av olyckan att allting är möjligt. Kärnreaktorer måste konstrueras för att vara självläkande och för att kunna släckas utan hjälp utifrån. Bara så kan man vara säker på att på ett säkert sätt kunna hantera dom sitationer som ändå kan uppstå. Olyckan i Japan lär oss att ingen teknik är så bra att i evighet håller för dom prövningar av atomtekniken som vi måste göra.
Det är nonchalant att hävda att vi kan känna oss trygga i Sverige för att vi inte har så många jordbävningar. Tvärt om så lär vi oss av katastrofen i Japan att det är svårt att förutse alla situationer som kan uppstå. Det är dags att se över konstruktionen av västvärdens atomkraftanläggningar och överväga en förnyelse med ny teknik som tar nya lärdomar i betraktande.
Carl Bildt: Twitter
DN: Japanska regeringen härdsmälta kan ha inträffat
DN: Expert: Närmaste dagarna avgörande
DN: Nedfall på väg mot Sverige
DN: Strålning kan påverka länge
DN: Anders flydde från kärnkraftsolyckan
DN: Ännu ett kylsystem nere i Japan
DN: Kärnkraften i Japan
DN: Fakta: Så graderas olyckor i Kärnkraftverk
DN: Fakta: Vad är en härdsmälta
SvD: Nya explosioner i japansk reaktor
SvD: Radioaktiva utsläpp på väg mot Sverige
SvD: Explosion väntas i tredje reaktor
SvD: Många reaktorer ligger i jordbävningszoner
SvD: Fortsatt oro för kärnkraften
SvD: Ny kärnkraftsexplosion befaras
SvD: Olyckan bevakas i realtid
SvD: Taket flög i luften på kärnkraftverket
SvD: Ovisshet bland svenskar i Japan
SvD: Problem i ännu en reaktor
SvD: Extrem radioaktivitet efter skalvet
GP: Går inte att jämföra med tjernobyl
GP: Explosion väntas i tredje reaktor
GP: Härdsmälta tros ha inträffat
GP: Ny kärnkraftsexplosion befaras
För min del gör jag betraktelsen att man har en avvikande situation i Japan men man hanterar man händelsen så långt utan betydande utsläpp av radioaktivt material. Ur min synvinkel så är lärdomen av olyckan att allting är möjligt. Kärnreaktorer måste konstrueras för att vara självläkande och för att kunna släckas utan hjälp utifrån. Bara så kan man vara säker på att på ett säkert sätt kunna hantera dom sitationer som ändå kan uppstå. Olyckan i Japan lär oss att ingen teknik är så bra att i evighet håller för dom prövningar av atomtekniken som vi måste göra.
Det är nonchalant att hävda att vi kan känna oss trygga i Sverige för att vi inte har så många jordbävningar. Tvärt om så lär vi oss av katastrofen i Japan att det är svårt att förutse alla situationer som kan uppstå. Det är dags att se över konstruktionen av västvärdens atomkraftanläggningar och överväga en förnyelse med ny teknik som tar nya lärdomar i betraktande.
Carl Bildt: Twitter
DN: Japanska regeringen härdsmälta kan ha inträffat
DN: Expert: Närmaste dagarna avgörande
DN: Nedfall på väg mot Sverige
DN: Strålning kan påverka länge
DN: Anders flydde från kärnkraftsolyckan
DN: Ännu ett kylsystem nere i Japan
DN: Kärnkraften i Japan
DN: Fakta: Så graderas olyckor i Kärnkraftverk
DN: Fakta: Vad är en härdsmälta
SvD: Nya explosioner i japansk reaktor
SvD: Radioaktiva utsläpp på väg mot Sverige
SvD: Explosion väntas i tredje reaktor
SvD: Många reaktorer ligger i jordbävningszoner
SvD: Fortsatt oro för kärnkraften
SvD: Ny kärnkraftsexplosion befaras
SvD: Olyckan bevakas i realtid
SvD: Taket flög i luften på kärnkraftverket
SvD: Ovisshet bland svenskar i Japan
SvD: Problem i ännu en reaktor
SvD: Extrem radioaktivitet efter skalvet
GP: Går inte att jämföra med tjernobyl
GP: Explosion väntas i tredje reaktor
GP: Härdsmälta tros ha inträffat
GP: Ny kärnkraftsexplosion befaras
Enkelhet - kollektivtrafikens främsta konkurrensmedel
Jag kommer ner till stationen träffar kompisen som hälsar mig med ett fast handslag. Vi kastar ett öga på ljustavlan med avgångar och konstaterar att idag finns det två avgångar samtidigt till Geneve, för det är bilmässa och det är förståss några hundra extra människor som skall till Geneve en sådan dag. Naturligt vis åker vi tåg till bilmässan för det ändå det tryggaste, bekvämaste och flexiblaste sättet att resa 300 kilometer. Inte har vi bestämmt oss för exakt när vi vill hem men med avgångar varje timma så är det inte något större problem.
Så långt så väl men när jag kommer hem till fosterlandet Sverige så finns det saker som stör mina cirklar. Här kan jag nämligen inte bara köpa en biljett och hoppas på att kollektivtrafiken tar mig från A till B. Nä här måste man antagligen ha platsbiljett eftersom tågen är fulla bortom den punkt där det egentligen är bekvämt för passagerarna. Eftersom tågen är fulla gör man passagerarna en tjänst genom att sälja platsbiljetter men egentligen så är nog det grundläggande problemet att tågen är för fulla. Om tågen hade en utlastning på säg 50% så vågar jag påstå att passagerare föredrar att åka reservationslöst. Det ger mer flexibilitet och man slipper argumentera med medresenärer som ändå har satt sig på den reserverade platsen.
Nästa mangel är systemet med utbudsbaserade priser. Återigen inskränker det kollektivtrafikens främsta konkurrensmedel i from av enkelhet och flexibilitet. Det inskränker flexibiliteten därför att man inte längre utan vidare kan åka med en annan avgång. Det inskränker enkelheten eftersom jag nu måste planera mitt resande långt i förväg för att optimera mina kostnader. Utbudsbaserade priser är logiska om man har latent överbesatta tåg och underkapacietet. Om kapaciteten motsvarade efterfrågan så finns inte behovet. Det är ligger i trafikutövarens kompetens att anpassa kapaciteten till efterfrågan. Man kan exempelvis fara med kortare tåg på normaldagar som förlängs när det behöves mer kapacitet. Eller man kan sätta in extra tåg. Allt detta förutsätter dock att man planerar för en viss redundans i infrastrukturen. Detta låter som en drömvärd i ett svenskt perspektiv men tittar man utomlands så fungerar det.
Tills sist kommer vi till det dummaste av allt. På en given sträcka kan man inte fritt välja vilken avgång man vill. Detta eftersom som man överlåtit driften på olika trafikutövare som sinsemellan inte erkänner varandras biljetter. Om man missar en avgång så kan man inte utan vidare ta nästa tåg som går i rätt riktning. Med all respekt för att man har goda intentioner med att släppa in konkurrens på spåren men det skall förståss inte tillåtas gå ut över passagerarna. En biljett för alla tack.
Vad är det då som jag föreslår? Jag föreslår en biljett för alla resor med kollektivtrafiken. Den må vara blå eller röd eller levereras till din mobil men det viktiga är att den erkänns av alla trafikutövare från SJ till T-Banan. Jag vill kunna gå in på på en internet tjänst fråga efter nästa förbindelse från Akalla till Sveg och köpa en färdbiljett direkt om jag har lust. För att detta skall fungera så borde man införa en landsomfattande taxa för passagerarna på 1 krona per kilometer eller 100 kronor per timme. Sen kan trafikutövarna bjuda över eller bjuda under varandra för att få utföra trafiken på en given sträcka. Om man tar Malmö-Göteborg som exempel så är det ca 300 kilometer så passagerarna skulle betala ca 300 kronor som tillfaller trafikutövaren. Trafikutövaren kan vid anbudsförfarandet erbuda sig att utföra trafiken mot ytterligare 10 kronor per kilometer eller dom kan erbjudea sig att betala 15 kronor till banverket per passagerare på sträckan. Trafikutövaren måste genom kontroller eller statistiska metoder bekräfta hur många resenärer dom har haft, så att kostnaderna i efterhand baseras på faktiska passagerare och inte på antalet sålda biljetter. På det sätter kan resenärer fritt välja ressätt samtidigt som man kan öppna för fler trafikutövare.
Är det här en liberal politik? Jag skulle påstå det. Liberal politik och valfrihet skall erbjuda ett mervärde till brukare och medborgare. Med det nuvarande systemet med konkurrens på spåren är det inte fallet, det leder tvärt om till lägre servicenivå. Om man skall vinna respekt och stöd hos medborgarna för framtida privatiseringsprojekt så måste man visa att det leder till bättre service.
SvD: S Vill återreglera delar av SJ
SvD: Presskonferens om satsningar på infrastrukrtur
SvD: Adelsohn tvingas sluta på SJ
Adelsohn: rätt satsning - men alldeles för lite
DN: Oppositionen vill stoppa avreglering
DN: Drömmen om marknaden drev SJ till ruinens brant
DN: Trafikverket nöjt med regeringens besked
DN: 800 miljoner kronor extra till järnvägarna
DN: Regeringen vill satsa mer på järnvägen
DN: Alliansen presenterar tågsatsning
DN: Regeringen byter ut Ulf Adelsohn
GP: Regeringen byter ut Adelsohn
GP: Regeringen byter ut Adelsohn
GP: Adelsohn fick sparken
GP: 800 miljoner extra till järnvägarna
GP: Fem frågor till GP:s Ulf Nyström
GP: En lekstuga för okunniga
Fler privata aktörer i tågtrafiken
Så långt så väl men när jag kommer hem till fosterlandet Sverige så finns det saker som stör mina cirklar. Här kan jag nämligen inte bara köpa en biljett och hoppas på att kollektivtrafiken tar mig från A till B. Nä här måste man antagligen ha platsbiljett eftersom tågen är fulla bortom den punkt där det egentligen är bekvämt för passagerarna. Eftersom tågen är fulla gör man passagerarna en tjänst genom att sälja platsbiljetter men egentligen så är nog det grundläggande problemet att tågen är för fulla. Om tågen hade en utlastning på säg 50% så vågar jag påstå att passagerare föredrar att åka reservationslöst. Det ger mer flexibilitet och man slipper argumentera med medresenärer som ändå har satt sig på den reserverade platsen.
Nästa mangel är systemet med utbudsbaserade priser. Återigen inskränker det kollektivtrafikens främsta konkurrensmedel i from av enkelhet och flexibilitet. Det inskränker flexibiliteten därför att man inte längre utan vidare kan åka med en annan avgång. Det inskränker enkelheten eftersom jag nu måste planera mitt resande långt i förväg för att optimera mina kostnader. Utbudsbaserade priser är logiska om man har latent överbesatta tåg och underkapacietet. Om kapaciteten motsvarade efterfrågan så finns inte behovet. Det är ligger i trafikutövarens kompetens att anpassa kapaciteten till efterfrågan. Man kan exempelvis fara med kortare tåg på normaldagar som förlängs när det behöves mer kapacitet. Eller man kan sätta in extra tåg. Allt detta förutsätter dock att man planerar för en viss redundans i infrastrukturen. Detta låter som en drömvärd i ett svenskt perspektiv men tittar man utomlands så fungerar det.
Tills sist kommer vi till det dummaste av allt. På en given sträcka kan man inte fritt välja vilken avgång man vill. Detta eftersom som man överlåtit driften på olika trafikutövare som sinsemellan inte erkänner varandras biljetter. Om man missar en avgång så kan man inte utan vidare ta nästa tåg som går i rätt riktning. Med all respekt för att man har goda intentioner med att släppa in konkurrens på spåren men det skall förståss inte tillåtas gå ut över passagerarna. En biljett för alla tack.
Vad är det då som jag föreslår? Jag föreslår en biljett för alla resor med kollektivtrafiken. Den må vara blå eller röd eller levereras till din mobil men det viktiga är att den erkänns av alla trafikutövare från SJ till T-Banan. Jag vill kunna gå in på på en internet tjänst fråga efter nästa förbindelse från Akalla till Sveg och köpa en färdbiljett direkt om jag har lust. För att detta skall fungera så borde man införa en landsomfattande taxa för passagerarna på 1 krona per kilometer eller 100 kronor per timme. Sen kan trafikutövarna bjuda över eller bjuda under varandra för att få utföra trafiken på en given sträcka. Om man tar Malmö-Göteborg som exempel så är det ca 300 kilometer så passagerarna skulle betala ca 300 kronor som tillfaller trafikutövaren. Trafikutövaren kan vid anbudsförfarandet erbuda sig att utföra trafiken mot ytterligare 10 kronor per kilometer eller dom kan erbjudea sig att betala 15 kronor till banverket per passagerare på sträckan. Trafikutövaren måste genom kontroller eller statistiska metoder bekräfta hur många resenärer dom har haft, så att kostnaderna i efterhand baseras på faktiska passagerare och inte på antalet sålda biljetter. På det sätter kan resenärer fritt välja ressätt samtidigt som man kan öppna för fler trafikutövare.
Är det här en liberal politik? Jag skulle påstå det. Liberal politik och valfrihet skall erbjuda ett mervärde till brukare och medborgare. Med det nuvarande systemet med konkurrens på spåren är det inte fallet, det leder tvärt om till lägre servicenivå. Om man skall vinna respekt och stöd hos medborgarna för framtida privatiseringsprojekt så måste man visa att det leder till bättre service.
SvD: S Vill återreglera delar av SJ
SvD: Presskonferens om satsningar på infrastrukrtur
SvD: Adelsohn tvingas sluta på SJ
Adelsohn: rätt satsning - men alldeles för lite
DN: Oppositionen vill stoppa avreglering
DN: Drömmen om marknaden drev SJ till ruinens brant
DN: Trafikverket nöjt med regeringens besked
DN: 800 miljoner kronor extra till järnvägarna
DN: Regeringen vill satsa mer på järnvägen
DN: Alliansen presenterar tågsatsning
DN: Regeringen byter ut Ulf Adelsohn
GP: Regeringen byter ut Adelsohn
GP: Regeringen byter ut Adelsohn
GP: Adelsohn fick sparken
GP: 800 miljoner extra till järnvägarna
GP: Fem frågor till GP:s Ulf Nyström
GP: En lekstuga för okunniga
Fler privata aktörer i tågtrafiken
Alla vill vara ekologer
Lyssnade precis på en debatt i P1 Morgon om rovdjurspolitiken. Om man samanfattar så har man två parter som bägge bekänner sig till en ekologiskt orienterad rovdjurspolitik.
I Miljöpartiets tolkning innebär det att man vill skjuta färr djur. Man vill inte att det skall ske på licens utan i form av skyddsjakt. Samtidigt som man vill skjuta färra rovdjur vill man vill skydda näringslivet i bestämmda regioner, exempelvis renbetesområden. Man funderar över om ekonomisk kompensation kan vara ett medel. Till sist bekänner man sig till att man helst även vill skydda rådjuren.
Miljöpartiets politik kännetecknars inte i någon mening av ekologiskt tänkande. Tvärt om så lyser en jaktfientlig hållning igenom. Detta visar sig i att man underkänner fritidsjägarnas insats. Hela tiden kommer man tillbaka till att man vill ha skyddsjakt eller professionella jaktvårdare som sköter jakten. Hur detta skulle göra en skillnad för det skjutna lodjuret är en gåta. Självklart skulle det bli dyrare. Lika mycket ekonomiskt irrsinn och ekologiskt nonchalans är det naturligtvis att börja basera jakten på var det finns näringslivsintressen och inte. Detta skulle bli följen om man övergick från en jakt baserad på ekologiska faktorer till en jakt baserad på skyddsjakt.
Regeringspolitiken är att man på vetenskaplig basis räknar ut hur många djur det finns. På basis av det så bestämms en årlig jaktkvot. Jaktkvoten kan variera avsevärt från år till år men syftar till att hålla en stabil stamm. En stabil stamm har man i grunden när djuren har tillräckligt att äta och när dom inte lever så tätt att det sprids sjukdomar. Avskjutningen sker av landets jägare som mestadels jagar som en fritidssysselsättning.
Regeringens hållning framstår som rationell och ekologiskt orienterad. Man saknar däremot ett erkännande av jaktens värde som rekreation och det ekonomiska värdet av dom rådjur och älgar som kan skjutas när man håller tillbaka rovdjursstammen. Det finns inga moraliska eller etiska argument till varför man inte kan jaga och varje försök till att ifrågasätta jakten (som företeelse) bör avvisas.
SvD: Nu ska 110 lodjur skjutas
DN: 110 lodjur får fällas i år
Nu ska 110 lodjur skjutas
GP: Ingen lodjursjakt i västra götaland
GP: 110 lodjur får fällas i år
I Miljöpartiets tolkning innebär det att man vill skjuta färr djur. Man vill inte att det skall ske på licens utan i form av skyddsjakt. Samtidigt som man vill skjuta färra rovdjur vill man vill skydda näringslivet i bestämmda regioner, exempelvis renbetesområden. Man funderar över om ekonomisk kompensation kan vara ett medel. Till sist bekänner man sig till att man helst även vill skydda rådjuren.
Miljöpartiets politik kännetecknars inte i någon mening av ekologiskt tänkande. Tvärt om så lyser en jaktfientlig hållning igenom. Detta visar sig i att man underkänner fritidsjägarnas insats. Hela tiden kommer man tillbaka till att man vill ha skyddsjakt eller professionella jaktvårdare som sköter jakten. Hur detta skulle göra en skillnad för det skjutna lodjuret är en gåta. Självklart skulle det bli dyrare. Lika mycket ekonomiskt irrsinn och ekologiskt nonchalans är det naturligtvis att börja basera jakten på var det finns näringslivsintressen och inte. Detta skulle bli följen om man övergick från en jakt baserad på ekologiska faktorer till en jakt baserad på skyddsjakt.
Regeringspolitiken är att man på vetenskaplig basis räknar ut hur många djur det finns. På basis av det så bestämms en årlig jaktkvot. Jaktkvoten kan variera avsevärt från år till år men syftar till att hålla en stabil stamm. En stabil stamm har man i grunden när djuren har tillräckligt att äta och när dom inte lever så tätt att det sprids sjukdomar. Avskjutningen sker av landets jägare som mestadels jagar som en fritidssysselsättning.
Regeringens hållning framstår som rationell och ekologiskt orienterad. Man saknar däremot ett erkännande av jaktens värde som rekreation och det ekonomiska värdet av dom rådjur och älgar som kan skjutas när man håller tillbaka rovdjursstammen. Det finns inga moraliska eller etiska argument till varför man inte kan jaga och varje försök till att ifrågasätta jakten (som företeelse) bör avvisas.
SvD: Nu ska 110 lodjur skjutas
DN: 110 lodjur får fällas i år
Nu ska 110 lodjur skjutas
GP: Ingen lodjursjakt i västra götaland
GP: 110 lodjur får fällas i år
Mer koll ger ökad press på att begränsa skatteuttaget
Sverige har slutit ett nytt skatteavtal med Schweiz. Det nya avtalet ger ökade möjligheter att dra in kapitalskatt och inkomststkatt hos människor bosatta i Sverige. Schweiz är här bara en i raden av skatteparadis där vi ser nya skatteavtal.
Om det var någon som trodde annorlunda så leder detta till större press på Sverige att inte ta ut för mycket skatt. Förr fanns det en säkerhetsventil i form av olika möjligheter till skatteflykt. I det nya ekonomiska landskapet finns inte dessa kryphål mer. Då ökar istället pressen på gamla ekonomier att erbjuda så pass förmånliga villkor att man inte pressar entrapenörer och företagare till att emigrera.
Dom skatter som måste stämmas av mot förhållandena i omvärlden är framförallt skatten på kapital, skatten på räntor och (den numera avskaffade) förmögenhetsskatten. I förlängningen kan det också gälla bolagsskatt och inkomstskatt.
AfV: Schweiz bryter banksekretessen
Om det var någon som trodde annorlunda så leder detta till större press på Sverige att inte ta ut för mycket skatt. Förr fanns det en säkerhetsventil i form av olika möjligheter till skatteflykt. I det nya ekonomiska landskapet finns inte dessa kryphål mer. Då ökar istället pressen på gamla ekonomier att erbjuda så pass förmånliga villkor att man inte pressar entrapenörer och företagare till att emigrera.
Dom skatter som måste stämmas av mot förhållandena i omvärlden är framförallt skatten på kapital, skatten på räntor och (den numera avskaffade) förmögenhetsskatten. I förlängningen kan det också gälla bolagsskatt och inkomstskatt.
AfV: Schweiz bryter banksekretessen
Statligt ägande måste alltid ha ett syfte
Statligt ägande måste alltid ha ett syfte och staten skall inte fortsätta äga företag av slentrian. Det första och viktigaste skälet är att ett politiskt styrt samhälla alltid riskerar att drabbas av korrumption och att omvandlas i ett klientsamhälle. Värst drabbade är dom stater där en stor del av ekonomin drivs i statlig regi. Näraliggande exempel är Frankrike och Italien där det finns ett tydligt utbyte av människor och tjänster mellan politik och företag. Det böhöver inte vara ett problem i sig men olika tjänster förbinds ofta med olika krav och då kan det bli ett problem. Det andra problemet är att statliga företag ofta sköts sämre. Det kan bero på att man tillstätter viktiga poster efter fel kriterier eller att man jobbar efter en dold agenda som inte gynnar affärerna. Ett aktuellt exempel på det kan vara SAS som utan statligt stöd hade tvingats till antingen förbättring, nedskärning eller en strukturaffär mycket tidigare.
Statliga företag kan vara motiverade om det handlar om att förvalta tillgångar som är nationellt unika och som inte utan vidare kan dupliceras. Exempel på det kan vara järnvägsnätet där man inte utan vidare kan bygga dubbelt på mycket Järnväg eftersom det på dom flesta ställen inte skulle finnas plats. Järnvägen är ett naturligt monopol. Ett annat exempel är potentialen i våra Älvar. Eftersom statligt ägande är latent skadligt så måste det också uppfylla ett viktigt syfte.
Ett mer transparent och rättssäkert samhälle uppstår dock om man politiker ägnar sig åt att sätta spelregler för näringslivet, åt kontroll och uppföljning. Förvisso kan dom kurrumperas även där men inte lika lätt som när dom själva sitter med händerna i kassakistan. Alla politika beslut är ju offentliga medan ett (statligt-) företag fattar beslut på grundvalar som bara dom känner till.
Man kan notera att gruvnäringen, oljeindustrin och flygnäringen liknar mina tidigare exempel i from av järnvägar och vattenkraft. Där har man däremot lyckats gå fram med reglering, på senare år mestadels utan direkt statligt ägande. Man kan exemplifiera med att Ryska staten tar ut 90% skatt och avgifter på all olja som exporteras ur landet och då är större delen av oljeindustrin i privata händer. Med anpassningar av avgifterna kan man styra exploatering och utnyttjande av oljetillgångarna.
I den meningen är det bara att välkommna att svenska staten säljer aktieinnehavet i Nordea. Finansiellt saknar det förvisso nästan betydelse för staten men vart och ett av statens äganden måste ha ett syfte utöver det rent finansiella. Man skall dra sig till minnes att Nordea förstatligades som en följd av finanskrisen i början på nittiontalet. Räddningen av Nordea var bra för staten, bra för Nordea och bra för många som hade krediter hos Nordea. Det blev även en bra affär för staten som kunde stiga in när ingen annan hade pengar. Det behöver inte betyda att Staten behöver behålla Nordea i all evighet. Nu är det dags att stiga ur.
SvD: Ministern säger sitt om Nordea
SvD: Östros: Försäljningen är en dålig affär
SvD: Slut på regeringens labila ägarstyrning av Nordea
SvD: Staten säljer Nordea
SvD: Klart med Nordeaförsäljning
SvD: Klart med Nordeaförsäljning
DN: Pressmeddelande från finansdepartementet
DN: Aktieanalytiker: Försäljningen är en meningslös transaktion
DN: Thomas Östros: Att sälja Nordea onödigt och välldigt olyckligt
Tokmoderaten: STATLIGA BANKER ÄR FAKTISKT SOCIALISM
Stefan Ericsson: helt rätt minstka statligt ägande i Nordea
Thomas Böhlmark: Staten säljer Nordeaaktier - Friheten skördar sina segrar
Den hälsosamme ekonomisten: Snabba cash till vägar och järnvägar
Statliga företag kan vara motiverade om det handlar om att förvalta tillgångar som är nationellt unika och som inte utan vidare kan dupliceras. Exempel på det kan vara järnvägsnätet där man inte utan vidare kan bygga dubbelt på mycket Järnväg eftersom det på dom flesta ställen inte skulle finnas plats. Järnvägen är ett naturligt monopol. Ett annat exempel är potentialen i våra Älvar. Eftersom statligt ägande är latent skadligt så måste det också uppfylla ett viktigt syfte.
Ett mer transparent och rättssäkert samhälle uppstår dock om man politiker ägnar sig åt att sätta spelregler för näringslivet, åt kontroll och uppföljning. Förvisso kan dom kurrumperas även där men inte lika lätt som när dom själva sitter med händerna i kassakistan. Alla politika beslut är ju offentliga medan ett (statligt-) företag fattar beslut på grundvalar som bara dom känner till.
Man kan notera att gruvnäringen, oljeindustrin och flygnäringen liknar mina tidigare exempel i from av järnvägar och vattenkraft. Där har man däremot lyckats gå fram med reglering, på senare år mestadels utan direkt statligt ägande. Man kan exemplifiera med att Ryska staten tar ut 90% skatt och avgifter på all olja som exporteras ur landet och då är större delen av oljeindustrin i privata händer. Med anpassningar av avgifterna kan man styra exploatering och utnyttjande av oljetillgångarna.
I den meningen är det bara att välkommna att svenska staten säljer aktieinnehavet i Nordea. Finansiellt saknar det förvisso nästan betydelse för staten men vart och ett av statens äganden måste ha ett syfte utöver det rent finansiella. Man skall dra sig till minnes att Nordea förstatligades som en följd av finanskrisen i början på nittiontalet. Räddningen av Nordea var bra för staten, bra för Nordea och bra för många som hade krediter hos Nordea. Det blev även en bra affär för staten som kunde stiga in när ingen annan hade pengar. Det behöver inte betyda att Staten behöver behålla Nordea i all evighet. Nu är det dags att stiga ur.
SvD: Ministern säger sitt om Nordea
SvD: Östros: Försäljningen är en dålig affär
SvD: Slut på regeringens labila ägarstyrning av Nordea
SvD: Staten säljer Nordea
SvD: Klart med Nordeaförsäljning
SvD: Klart med Nordeaförsäljning
DN: Pressmeddelande från finansdepartementet
DN: Aktieanalytiker: Försäljningen är en meningslös transaktion
DN: Thomas Östros: Att sälja Nordea onödigt och välldigt olyckligt
Tokmoderaten: STATLIGA BANKER ÄR FAKTISKT SOCIALISM
Stefan Ericsson: helt rätt minstka statligt ägande i Nordea
Thomas Böhlmark: Staten säljer Nordeaaktier - Friheten skördar sina segrar
Den hälsosamme ekonomisten: Snabba cash till vägar och järnvägar
Ett kontrakt med medborgarna
Fråga till Fredrik Reinfeldt i Sveriges Radio Studio Ett 25 Januari 2011
Jag är utvandrad till Schweiz liksom 30000 andra Svenskar. Vårt nya land
liknar Sverige i att vi har ungefär samma andel utlandsfödda i bägge
länderna. Sen så finns det en del skillnader också. Sysselsättningen
bland utrikes födda är högre än bland genomsnittsbefolkningen.
Utlandsfödda utgör 25% av arbetsstyrkan, men dom utgör 16% av
befolkningen. Utlandsfödda är har erkännt bättre utbildningsnivå än folk
i allmänhet och utlandsfödda har bärande positioner i många viktiga
instutioner och företag. Man kan nämna att hälften av läkarna på
universitetssjukhusen och hälften av alla forskare på ledande
universitet är utrikes födda.
Detta är ju bra, eller hur?
Man drar sig till minnes att Moderaterna inför 2009 års partistämma
diskuterade ett förslag om ett kontrakt för asylsökande!? Ett förslag
som jag tycker är ganska dåligt!
Men jag har ett annat kontrakt att föreslå, ett kontrakt mellan
politiker och väljare.
Politiker har i åratal lovat att invandring är bra för att det hjälper
upp sysselsättningen. Politiker har lovat att invandring hjälper till
att rätta till åldersstrukturen, eller demografin, i arbetskraften på
ett gynnsamt sätt. Politiker har lovat att invandrare inte begår brott i
högre utsträckning än andra.
Det jag gillar med ovanstående saker är ju att dom är mycket mätbara. Så
varför inte göra ett kontrakt mellan politiker, och man kan börja med
Moderaterna, där man slår fast att ovanstående mätbara mål måste uppnås
inom migrationspolitiken?
Det Schweiziska exemplet visar att det är möjligt.
Reinfeldt mötte Svenska folket
DN: Reinfeldt utfrågad i radio
GP: Reinfeldt utfrågad av Svenska folket
Jag är utvandrad till Schweiz liksom 30000 andra Svenskar. Vårt nya land
liknar Sverige i att vi har ungefär samma andel utlandsfödda i bägge
länderna. Sen så finns det en del skillnader också. Sysselsättningen
bland utrikes födda är högre än bland genomsnittsbefolkningen.
Utlandsfödda utgör 25% av arbetsstyrkan, men dom utgör 16% av
befolkningen. Utlandsfödda är har erkännt bättre utbildningsnivå än folk
i allmänhet och utlandsfödda har bärande positioner i många viktiga
instutioner och företag. Man kan nämna att hälften av läkarna på
universitetssjukhusen och hälften av alla forskare på ledande
universitet är utrikes födda.
Detta är ju bra, eller hur?
Man drar sig till minnes att Moderaterna inför 2009 års partistämma
diskuterade ett förslag om ett kontrakt för asylsökande!? Ett förslag
som jag tycker är ganska dåligt!
Men jag har ett annat kontrakt att föreslå, ett kontrakt mellan
politiker och väljare.
Politiker har i åratal lovat att invandring är bra för att det hjälper
upp sysselsättningen. Politiker har lovat att invandring hjälper till
att rätta till åldersstrukturen, eller demografin, i arbetskraften på
ett gynnsamt sätt. Politiker har lovat att invandrare inte begår brott i
högre utsträckning än andra.
Det jag gillar med ovanstående saker är ju att dom är mycket mätbara. Så
varför inte göra ett kontrakt mellan politiker, och man kan börja med
Moderaterna, där man slår fast att ovanstående mätbara mål måste uppnås
inom migrationspolitiken?
Det Schweiziska exemplet visar att det är möjligt.
Reinfeldt mötte Svenska folket
DN: Reinfeldt utfrågad i radio
GP: Reinfeldt utfrågad av Svenska folket
Kan man införa direktdemokrati i Sverige?
Fråga till Fredrik Reinfeldt i Sveriges Radio Studio Ett
Jag är utvandrad till Schweiz liksom 30000 andra Svenskar. I Schweiz har man direktdemokrati vilket man kan se påverkar det politiska
klimatet på många sätt. Man ser till exempel att politiker tvingas
fokusera mer på att uppnå lösningar över partigränserna. Alternativet är
ju att dom får sina förslag nedröstade av folket i ett senare skede. Man
ser även att politiskt och journalistiskt arbete fokuseras mer på att
göra politiska frågor begripliga eftersom folket i slutändan avgör
frågorna. Till sist så brukar man säga att politiken blir lite mindre
progressiv eftersom folk i allmänhet tenderar att vara lite mer
konservativa än politiker.
Skulle man kunna tänka sig att Moderaterna ställer sig bakom ett
införande av direktdemokrati av Schweizisk modell i Sverige?
Reinfeldt mötte Svenska folket
DN: Reinfeldt utfrågad i radio
GP: Reinfeldt utfrågad av Svenska folket
Jag är utvandrad till Schweiz liksom 30000 andra Svenskar. I Schweiz har man direktdemokrati vilket man kan se påverkar det politiska
klimatet på många sätt. Man ser till exempel att politiker tvingas
fokusera mer på att uppnå lösningar över partigränserna. Alternativet är
ju att dom får sina förslag nedröstade av folket i ett senare skede. Man
ser även att politiskt och journalistiskt arbete fokuseras mer på att
göra politiska frågor begripliga eftersom folket i slutändan avgör
frågorna. Till sist så brukar man säga att politiken blir lite mindre
progressiv eftersom folk i allmänhet tenderar att vara lite mer
konservativa än politiker.
Skulle man kunna tänka sig att Moderaterna ställer sig bakom ett
införande av direktdemokrati av Schweizisk modell i Sverige?
Reinfeldt mötte Svenska folket
DN: Reinfeldt utfrågad i radio
GP: Reinfeldt utfrågad av Svenska folket
Sju stycken håller varandra om ryggen och utropar sig därefter till debattens segrare
Idag har sju av riksdagens partier ägnat sig att stå i Riksdagen och säga självklarheter. Självklarheter som att det finns många hot mot demokratin. Att det man inte skall göra alla kollektivt ansvariga för högerextremismen. Efteråt utropar man sig till debattens segrare, stärkat i den tron eftersom man i vart fall var sju stycken som om inte tyckte lika dant i vart fall höll varandra om ryggen. Därmed gör man sig skyldig till navelskåderi, handelsförlamning, ignorans gentemot väljarna och visar att man hellre vill sticka huvudet i sanden än att erbjuda lösningar till aktuella problem.
När man 1989 brännde flyktingförläggningar i Sverige så manglades skolelever med anti-nazistisk propaganda. Undertecknad hade minst tre sittningar i skolan, med olika lärare men alltid samma material där man fick se bild efter bild på högar och järnvägsvagnar med judar och döda koncentrationslägerfångar. Det är kollektiv skuldbeläggning av landets skolelever och det har pågått i tjugo år och det pågår än. När man nu står inför ett hot som inte kommer innifrån utan utifrån så är man rädd att kollektiv skuldbeläggning skall alienera mottagarna av budskapet. Det kan vara rätt men det är en sent kommen insikt. Det skulle vara hedervärt om landets riksdagsledamöter kunde se skillnaden i hanteringen av högerextrimism och islamister. Det skulle vara betryggande om man kunde erkänna att bägge är problem som engagerar folk som bägge förtjänar att hanteras på ett seriöst sätt.
SvD: SD förlorade debatten
SvD: Politiks taktik präglade debatten
Inget förbud för terrorismresor
GP: Ask: SD hindrar arbete med terror
När man 1989 brännde flyktingförläggningar i Sverige så manglades skolelever med anti-nazistisk propaganda. Undertecknad hade minst tre sittningar i skolan, med olika lärare men alltid samma material där man fick se bild efter bild på högar och järnvägsvagnar med judar och döda koncentrationslägerfångar. Det är kollektiv skuldbeläggning av landets skolelever och det har pågått i tjugo år och det pågår än. När man nu står inför ett hot som inte kommer innifrån utan utifrån så är man rädd att kollektiv skuldbeläggning skall alienera mottagarna av budskapet. Det kan vara rätt men det är en sent kommen insikt. Det skulle vara hedervärt om landets riksdagsledamöter kunde se skillnaden i hanteringen av högerextrimism och islamister. Det skulle vara betryggande om man kunde erkänna att bägge är problem som engagerar folk som bägge förtjänar att hanteras på ett seriöst sätt.
SvD: SD förlorade debatten
SvD: Politiks taktik präglade debatten
Inget förbud för terrorismresor
GP: Ask: SD hindrar arbete med terror
Fastighetsskatt
Många funderar nu på hur man skall pysa fastighetsbubblan i Sverige utan att det skall bli kladdkaka av det hela. Det bästa torde vara att anpassa fastighetsskatten. Fastighetsskatten bör för att vara acceptabel i allmänhetens ögon vara på samma nivå som beskattningen på kapitalinkomster, dvs ca 30%. Den räknas då på den inkomst som man antingen har genom att man hyr ut fastigheten eller som många gör, genom att man själv nyttjar fastigheten som bostad. Den som utnyttjar fastigheten själv får rimligtvis en viss rabatt för att gynna egnahemsägare. Vidare bör inkomsten av fastigheter läggas ovanpå lönen så att dom som inte tjänar så mycket kan dra nytta av sina grundavdrag och sin (lägre) marginalskattenivå. En sådan fastighetsskatt är rättvis och den gynnar omsättningen av fastigheter. Den uppmuntrar även till att hyra ut hela eller delar av bostaden eftersom den skattemässigt neutraliserar skillnaden mellan att själv utnyttja bostaden eller att hyra ut den, skatten är ju den samma i bägge fallen. En sådan fastighetsskatt bör innebära ett tryck på priserna och därmed underlätta insteget i bostadsmarknaden för unga köpare.
Alternativen inriktar sig oftast på att öka pressen på dom som har lånat till köp av bostad. Det bygger på en moralisk tradition att se ner på den som lånar pengar. Praktiska argument att förfördela den gruppen gämfört med den som köpt sin bostad för egna pengar finns det knappast.
Så ska Stråberg tackla bobubblan
Alternativen inriktar sig oftast på att öka pressen på dom som har lånat till köp av bostad. Det bygger på en moralisk tradition att se ner på den som lånar pengar. Praktiska argument att förfördela den gruppen gämfört med den som köpt sin bostad för egna pengar finns det knappast.
Så ska Stråberg tackla bobubblan
Migrationen och politisk korrekthet
Om man skall kunna ta sig an vår tids frågor krävs debatt och öppenhet. Ingen vill väl ifrågasätta det. Inte kan man väl tänka sig en vindkraftsdebatt utan att man får ifrågasätta kostnaderna eller en kärnkraftsdebatt utan att man får ifrågasätta farligheten? Det verkar däremot vara förväntningen så fort man kommer till migrationsfrågan. Där förväntas man lösa ett av våra största nutidsproblem samtidigt som man låtsas att allt är fina fisken. Man förväntas att med millimeternogrannhet hålla sig till en fördefinierad linje som definieras av några debattörer på vänsterkanten.
Så låter det till exempel när man lyssnar på God Morgon Världen i Sveriges Radio och deras panel av politiska journalister från olika tidningsredaktioner. Alla var rörande överens om att Migrationsministern och Utrikesministern skulle kunna sitta pyrt till på grund av uttalanden som dom gjorts i samtal med amerikanska diplomater. Sagt vadå?
- Att invandrade Irakier har låg utbildningsnivå
- Att man har ett resentment bland Svenskar gentemot hedersmord bland kollektivet Irakiska invandrare
Den senare frågan har diskuterats i media i vid tiden för resan till Bagdad. Utbildningsnivån bland Irakier kan man diskutera. Man kan däremot fastställa att det finns bekymmer bland kategorier av invandrare att hitta vägen in på arbetsmarknaden. Visst finns det arbetsgivare som inte anställer utlandsförda. Men handen på hjärtat, vem tror att det är det dominerande problemet när vi snart har 13% utlandsfödda i landet? Varför låtsas att det inte finns problem när det är så mycket viktigare att vi hittar lösningarna.
Om Sverige skall tillämpa sådan pekpinnesdemagogi så kommer vi inte behöva ta emot migranter från Irak. Sverige kommer vara Irak. Sverige kommer vara som Nordkorea eller Kuba.
Billström tog bladet från munnen
Billström och Bildt
Billström: Jag har inte sagt något som jag inte har sagt offentligt
Krav från LUF. Billström måste lämna regeringen.
Svenska ministrars tystnad får kritik
Så låter det till exempel när man lyssnar på God Morgon Världen i Sveriges Radio och deras panel av politiska journalister från olika tidningsredaktioner. Alla var rörande överens om att Migrationsministern och Utrikesministern skulle kunna sitta pyrt till på grund av uttalanden som dom gjorts i samtal med amerikanska diplomater. Sagt vadå?
- Att invandrade Irakier har låg utbildningsnivå
- Att man har ett resentment bland Svenskar gentemot hedersmord bland kollektivet Irakiska invandrare
Den senare frågan har diskuterats i media i vid tiden för resan till Bagdad. Utbildningsnivån bland Irakier kan man diskutera. Man kan däremot fastställa att det finns bekymmer bland kategorier av invandrare att hitta vägen in på arbetsmarknaden. Visst finns det arbetsgivare som inte anställer utlandsförda. Men handen på hjärtat, vem tror att det är det dominerande problemet när vi snart har 13% utlandsfödda i landet? Varför låtsas att det inte finns problem när det är så mycket viktigare att vi hittar lösningarna.
Om Sverige skall tillämpa sådan pekpinnesdemagogi så kommer vi inte behöva ta emot migranter från Irak. Sverige kommer vara Irak. Sverige kommer vara som Nordkorea eller Kuba.
Billström tog bladet från munnen
Billström och Bildt
Billström: Jag har inte sagt något som jag inte har sagt offentligt
Krav från LUF. Billström måste lämna regeringen.
Svenska ministrars tystnad får kritik
Missuppfattning att kulturministern måste stryka kulturjournalister medhårs
Om någon trott att kulturministern måste stryka kulturjournalister medhårs så tror man fel. Kulturjournalismen i Sverige representererar ett skråväsende som för länge sedan fjärmat sig från all verklighet. Stort sett samma sak gäller vår statsfinansierade theater så som den återfinns i Sveriges större städer. Allt detta förtjänar bara att ignoreras - med ett undantag. Varje gång man kommer i berröring med sin dagstidning, varje gång man kommer i beröring med en politiker så bör man påminna om att dom skall dra in pengarna för dom självgoda, självtilräckliga förståsigpåare som regerar i nämnda instutitioner.
Om man tillåter sig en jämförelse vad som sker i omvärdlden så ägnar sig utländska kulturjournalister åt att resenscera media, film och böcker; ja sådant som vi brukar kalla kultur. Det skulle Svenska journalister också kunna göra istället för att bedriva missriktad kulturopportunistisk politik.
Så vad är problement? Problement är att kulturen måste inte representeras av självgoda försigpåare som inte förstår något annat en att försvara sin egen exclusivitet. Staten bör ta första steget genom dra sig tillbaka från allt direkt stöd till olika former av kulturutövande. Staten bör begränsa sig till utbildning inom kulturområdet och tillhandahållande av lämplika lokaler. Produktionen kan marknaden ta hand om.
SvD: De svala känslorna är ömsesidiga
Om man tillåter sig en jämförelse vad som sker i omvärdlden så ägnar sig utländska kulturjournalister åt att resenscera media, film och böcker; ja sådant som vi brukar kalla kultur. Det skulle Svenska journalister också kunna göra istället för att bedriva missriktad kulturopportunistisk politik.
Så vad är problement? Problement är att kulturen måste inte representeras av självgoda försigpåare som inte förstår något annat en att försvara sin egen exclusivitet. Staten bör ta första steget genom dra sig tillbaka från allt direkt stöd till olika former av kulturutövande. Staten bör begränsa sig till utbildning inom kulturområdet och tillhandahållande av lämplika lokaler. Produktionen kan marknaden ta hand om.
SvD: De svala känslorna är ömsesidiga
En rättvis och ändamålsenlig Asylpolitik
Det är väl inga breaking news att västvärlden gör vad dom kan för att minska flyktingströmmarna. Hela systemet med visumkrav och Genevekonventionens regel om 'första land' har väl bara syftet att man inte skall kunna komma till Europa och begära Asyl. Det är väl ingen som tror att man kan gå in på en Svensk ambassad och be om visum med motivationen att man sen tänker lägga in även en Asylansökan när man väl är i Sverige? Just detta avslöjar hela Asylpolitiken som det spel för galerierna den just är. För har väl någon sökt Asyl i Sverige så blir det Jättedyrt. Asylsystemet är helt enkelt inte anpassat för att ta hand om hela det migrationstryck som finns i världen.
Om man verkligen ville införa en migrations-, asyl- och flyktingpolitik som gjorde något för att göra världen bättre så skulle jag föreslå att den skulle fungera så här. Till att börja med skall man naturligtvis se till att hålla nere kostnaderna för bara då kan man hjälpa många människor. Sen så skall man se till att människor integreras snabbt i det nya landet. Integration innebär inte att man måste klä sig i Kläder från HM och skaffa elljusstake till jul men det innebär att man ofta måste inrikta sig efter majoritetssamhällets värderingar och man bör vara självförsörjande för att vinna folks respekt.
Man kan inte göra så mycket åt folks värderingar, förutom att implementera lagar och regler konsekvent och viss opinionsbildning via skola och medier; sådant som redan görs. Däremot kan man tillämpa försörjningskravet konsekvent. Slutsatsen blir att Asylrätten skall begränasas till människor med direkt personligt skyddsbehov. Man skall inte erkännas asyl till följd av familjeband eller att man uppfyller generella kriterier så som att man tillhör en religös minoritet eller besitter en viss sexuell läggning. Om det finns alternativa lösningar så som att flytta inom (hem-)landet så måste det ses som en bättre lösning en att söka asyl i utlandet. Om man på det viset tightar upp asylpolitiken så borde det lämna utrymmer för en betydligt mer generös arbetsmarknadspolitik där man konsekvent ger arbetstillstånd får dom som kan hitta arbete. Självfallet är då arbetstillstånden knutna till arbetet och upphör med anställningen även om man exempelvis skulle ha barn i skolan och så. Var och en är till sist ansvarig för sin egen situation. Sammantaget borde man på det sättet kunna skapa möjligheter för fler människor på ett sätt som är mer acceptabelt för dom människor som redan bor i västvärlden.
Är man vän av en ordning som skapar möjligheter för människor för en framtid i ett nytt land så bör man även acceptera att det finns en ordning för avvisning av dem som inte kvalificerar sig för ett uppehållstillstånd. Asylpolitiken finns till för att hjälpa människor i nöd, människor med reella problem. Att i det läget sabotera politiken genom att exempelvis undergräva ett lands rätt till avvisningar är minst sagt nonchalant. Att urvattna Asylrätten genom att slappare tilllämpning lika så.
Svd: Bildt och Billström KU-anmäls
Svd: Partiledarna tysta kring flyktingavslöjande
Svd: Inga svar från Billström
Svd: Svenska uttalanden väcker stark kritik
Svd: Ministrar ville stoppa våg av Irakier
GP: Bildt i blåsväder
Om man verkligen ville införa en migrations-, asyl- och flyktingpolitik som gjorde något för att göra världen bättre så skulle jag föreslå att den skulle fungera så här. Till att börja med skall man naturligtvis se till att hålla nere kostnaderna för bara då kan man hjälpa många människor. Sen så skall man se till att människor integreras snabbt i det nya landet. Integration innebär inte att man måste klä sig i Kläder från HM och skaffa elljusstake till jul men det innebär att man ofta måste inrikta sig efter majoritetssamhällets värderingar och man bör vara självförsörjande för att vinna folks respekt.
Man kan inte göra så mycket åt folks värderingar, förutom att implementera lagar och regler konsekvent och viss opinionsbildning via skola och medier; sådant som redan görs. Däremot kan man tillämpa försörjningskravet konsekvent. Slutsatsen blir att Asylrätten skall begränasas till människor med direkt personligt skyddsbehov. Man skall inte erkännas asyl till följd av familjeband eller att man uppfyller generella kriterier så som att man tillhör en religös minoritet eller besitter en viss sexuell läggning. Om det finns alternativa lösningar så som att flytta inom (hem-)landet så måste det ses som en bättre lösning en att söka asyl i utlandet. Om man på det viset tightar upp asylpolitiken så borde det lämna utrymmer för en betydligt mer generös arbetsmarknadspolitik där man konsekvent ger arbetstillstånd får dom som kan hitta arbete. Självfallet är då arbetstillstånden knutna till arbetet och upphör med anställningen även om man exempelvis skulle ha barn i skolan och så. Var och en är till sist ansvarig för sin egen situation. Sammantaget borde man på det sättet kunna skapa möjligheter för fler människor på ett sätt som är mer acceptabelt för dom människor som redan bor i västvärlden.
Är man vän av en ordning som skapar möjligheter för människor för en framtid i ett nytt land så bör man även acceptera att det finns en ordning för avvisning av dem som inte kvalificerar sig för ett uppehållstillstånd. Asylpolitiken finns till för att hjälpa människor i nöd, människor med reella problem. Att i det läget sabotera politiken genom att exempelvis undergräva ett lands rätt till avvisningar är minst sagt nonchalant. Att urvattna Asylrätten genom att slappare tilllämpning lika så.
Svd: Bildt och Billström KU-anmäls
Svd: Partiledarna tysta kring flyktingavslöjande
Svd: Inga svar från Billström
Svd: Svenska uttalanden väcker stark kritik
Svd: Ministrar ville stoppa våg av Irakier
GP: Bildt i blåsväder
LAS är överspelad
LAS är överspelad, otidsenlig och leder till varierande missförhållanden. Inom äktenskapslagstiftningen är det i Sverige accepterat att båda parter kan bryta förhållandet utan att behöva ange speciella skäl för detta. På samma sätt bör parterna i en arbetsgivar/arbetstagarsituation kunna bryta förhållandet på ett civilrättsligt reglerat sätt när förhållandena inte längre passar endera parten. Villkoren bör vara så likartade och tillämpas symmetriskt för bägge parter. Detta är inte ett argument för att acceptera vilken sorts godtycklighet som helst, men det är ett erkännande av att allting inte allid utvecklar sig på det sätt som man från början hoppas och tror på. Anställda är individer och bör behandlas som sådana.
DN: Forskare: Avskaffa turordningen
GP: Forskare: Avskaffa turordningen
SvD: Forskare: Avskaffa turordningen
Ekot: FP-Ledningen vill skrota las
DN: Forskare: Avskaffa turordningen
GP: Forskare: Avskaffa turordningen
SvD: Forskare: Avskaffa turordningen
Ekot: FP-Ledningen vill skrota las
LAS är anpassad till 30-talets arbetsmarknad
LAS är anpassad till verkligheten på 30-talet när anställda oftast var komplett utbytbara. Det saknades ofta även alternativ på arbetsmarknaden för den som var tvungen att gå. Idag finns det andra skyddsnät och helt andra möjligheter att hitta alternativ sysselsättning därför är LAS överspelad. För majoriteten av arbetstagarna är livstidsanställningar och guldklockor ett överspelat kapitel, vilken 17-åring går idag in i ett jobb med pespektivet att han skall stanna till pensionen? Skrota LAS.
DN: Forskare: Avskaffa turordningen
GP: Forskare: Avskaffa turordningen
SvD: Forskare: Avskaffa turordningen
Ekot: FP-Ledningen vill skrota las
DN: Forskare: Avskaffa turordningen
GP: Forskare: Avskaffa turordningen
SvD: Forskare: Avskaffa turordningen
Ekot: FP-Ledningen vill skrota las
Befria folkbiblioteken
Nacka gör ett slag för att befria kulturen ur statens kvävande barm och privatiserar sina bibliotek. Vissa belackare till förslaget fruktar folkbibliotekens död. Det behöver man nog däremot inte frukta. Om Nacka kommun inte kan definiera vad biblioteket skall göra så är man nog inte kvalificerad att driva bibliotek heller. Därmed är det väl bättre om man lägger ut uppdraget för anbudsförfarande.
Själv skulle jag välkommna om staten över huvud taget drog sig tillbaka från produktion av olika kulturella föreställningar som teater, opera och annat. Att tillhandahålla förutsättningar och infrastruktur för kulturutövande är ok. Man tänker då på att det skall finnas ändamålsenliga lokaler och det skall finnas utbildningar inom kulturområdet. När staten själv gör produktioner fruktar man ett för stort politiskt ingrepp i kulturen. Därför hoppas vi att privatisingen av bibliotek bara är början på något större.
SvD: Nacka kommun säljer ut bibliotek
SvD: Nackas utförsäljning ab bibliotek bara början
DN: Nacka säljer ut sina bibliotek
GP: Nacka kommun säljer ut bibliotek
Själv skulle jag välkommna om staten över huvud taget drog sig tillbaka från produktion av olika kulturella föreställningar som teater, opera och annat. Att tillhandahålla förutsättningar och infrastruktur för kulturutövande är ok. Man tänker då på att det skall finnas ändamålsenliga lokaler och det skall finnas utbildningar inom kulturområdet. När staten själv gör produktioner fruktar man ett för stort politiskt ingrepp i kulturen. Därför hoppas vi att privatisingen av bibliotek bara är början på något större.
SvD: Nacka kommun säljer ut bibliotek
SvD: Nackas utförsäljning ab bibliotek bara början
DN: Nacka säljer ut sina bibliotek
GP: Nacka kommun säljer ut bibliotek
Islamism att jämställa med nazism att bekämpas med konsekventa medel
Islamister visar en en gång att man har imperalistiska ambitioner. Detta yttrar sig inte i ett anspråk på något enskilt land. Man vill ha mycket mer. Man vill ha makt att bestämma över hur människor tycker och tänker och verkar, och det var som helst och när som helst på jorden så att ingen lämnas oberörd.
Humanister och liberaler har med krav på på mänskliga rättigheter och global handel inte mindre universella anspråk. Det handlar inte om att dom första 'lägger sig i' och att dom senare inte gör det. Bägge sidor har utan tvivel globala ambitioner. Det handlar mycket mer om att libaralist, humanism och tron på universella mänskliga rättigheter är rätt och islamism är fel. Liberalism, humanism och mänskliga rättigheter bygger på universella principer som står över religon.
Med islamister finns det ingen fredlig coexistens. Dom kan acceptera att det finns oliktänkande, men oliktänkande är alltid mindre värda. Därför vänder sig människor överallt bort från islamister. Det sker inte minst i muslimska länder. Islamism bör bekämpas med samma medel och samma uppslutning från samhället som man under förra århundradet framgångsrikt har bekämpat nazismen. Det innebär ingen tolerans någonstans för islamistiska åsikter.
DN: Polisen: Vi ser det som ett terrorbrott
DN: Sprängningen i Stockholm
DN: Flera terrorhot under hösten
DN: Första vittnet på plats försökte ge första hjälpen
DN: Kan släppa ut onda krafter
DN: Teknikernas arbete avslutat
DN: Omvärden om sprängdåden
SvD: Man sprängde sig själv i Stockholm
SvD: SÄPO: Sprängning var terroristbrott '
SvD: Säpo höjer inte terrorberedskapen
SvD: Hotfult mail till TT och Säpo
SvD: Vittne: Folk skrek på platsen
GP: Säpo: Det handlar om terrorbrott
GP: Ett led i en politisk kamp
GP: Man sprängde sig i centrum
Humanister och liberaler har med krav på på mänskliga rättigheter och global handel inte mindre universella anspråk. Det handlar inte om att dom första 'lägger sig i' och att dom senare inte gör det. Bägge sidor har utan tvivel globala ambitioner. Det handlar mycket mer om att libaralist, humanism och tron på universella mänskliga rättigheter är rätt och islamism är fel. Liberalism, humanism och mänskliga rättigheter bygger på universella principer som står över religon.
Med islamister finns det ingen fredlig coexistens. Dom kan acceptera att det finns oliktänkande, men oliktänkande är alltid mindre värda. Därför vänder sig människor överallt bort från islamister. Det sker inte minst i muslimska länder. Islamism bör bekämpas med samma medel och samma uppslutning från samhället som man under förra århundradet framgångsrikt har bekämpat nazismen. Det innebär ingen tolerans någonstans för islamistiska åsikter.
DN: Polisen: Vi ser det som ett terrorbrott
DN: Sprängningen i Stockholm
DN: Flera terrorhot under hösten
DN: Första vittnet på plats försökte ge första hjälpen
DN: Kan släppa ut onda krafter
DN: Teknikernas arbete avslutat
DN: Omvärden om sprängdåden
SvD: Man sprängde sig själv i Stockholm
SvD: SÄPO: Sprängning var terroristbrott '
SvD: Säpo höjer inte terrorberedskapen
SvD: Hotfult mail till TT och Säpo
SvD: Vittne: Folk skrek på platsen
GP: Säpo: Det handlar om terrorbrott
GP: Ett led i en politisk kamp
GP: Man sprängde sig i centrum
Det saknas inte alternativ till höjd pensionsålder
Ofta framställs det som att det finns inga alternativ till höjd pensionsålder och man hänvisar till nödvändigheten av att klara välfärden och annat. Det förutsätter dock att man vill utnyttja alla tillväxtmöjligheter som finns. Sanningen är väl att om vi låter saker vara som dom är så kommer vi i framtiden inte vara så rika som vi kunde varit.
Att avstå från den tillväxt som vi kunde haft innebär att människor dör på sjukhusen som inte hade behövt dö, tågen kommer fortfarande inte i tid och vi kan fortsätta lösa vårt energibehov med att elda brunkol som är billigt och bra och finns i stor mängd.
Människor kommer däremot rimligtvis vara ganska nöjda eftersom dom inte kan känna till alternativet. Frågar man människor i Norkorea hur dom uppfattar situationen så finns det också många som anger att dom är nöjda, för vad skulle dom jämföra med?
Valet är mycket mer en fråga om prioriteringar. Vad är viktigare? Mammaledighet, möjligheten till universitetsstudier för 'alla' och det numera så populära friåret för en världsresa ställs mot möjligheten att gå i tidig pension. Vad är viktigare? Skall ingenjörer skapa framtidens energisystem eller skall dom lösa mer essentiella krav som att ta hand om våra gamla?
I den meningen är det fel att hävda det inte finns något alternativ till höjd pensionsålder.
DN: Dagens barn blir 100 år gamla
SvD: Dagens barn blir 100 år gamla
Att avstå från den tillväxt som vi kunde haft innebär att människor dör på sjukhusen som inte hade behövt dö, tågen kommer fortfarande inte i tid och vi kan fortsätta lösa vårt energibehov med att elda brunkol som är billigt och bra och finns i stor mängd.
Människor kommer däremot rimligtvis vara ganska nöjda eftersom dom inte kan känna till alternativet. Frågar man människor i Norkorea hur dom uppfattar situationen så finns det också många som anger att dom är nöjda, för vad skulle dom jämföra med?
Valet är mycket mer en fråga om prioriteringar. Vad är viktigare? Mammaledighet, möjligheten till universitetsstudier för 'alla' och det numera så populära friåret för en världsresa ställs mot möjligheten att gå i tidig pension. Vad är viktigare? Skall ingenjörer skapa framtidens energisystem eller skall dom lösa mer essentiella krav som att ta hand om våra gamla?
I den meningen är det fel att hävda det inte finns något alternativ till höjd pensionsålder.
DN: Dagens barn blir 100 år gamla
SvD: Dagens barn blir 100 år gamla
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)